Aftonbladet – 16 augusti 1845, sida 3

om Dagligt Allehanda berättar i dag, att Fh polismästaren Bergman hos justitiekanslersembetet begärt åtal emot ansvarige utgifvaren af tidningen Den Konstitutionelle, för de beskyllningar nämnde tidning i går åtta dagar sedan gjorde mot polismästaren, att först hafva i annan mans namn anlagt bränvinsdestileringsanstallt i hufvudstaden, och sedan låtit utdela ett lass krogrättigheter till polisbetjenters fruar, samt att väld egde rum uti tillsynen å de krogar, som begagnade herr polismästarens bränvin eller annat, 0. s. Vv. hvilka uppgifter herr polismästaren lärer förklara såsom ifrån början till slut grundlösa och uppdiktade. Vi känne ej, huruvida Den Konstitutionelle anat en sådan påföljd; men imedlertid tyckes han hafva valt samma utväg, som den välkända betjentfiguren uti Holbergs komedier, hvilken, när han kommer riktigt i klämman för sina lögnhistorier, säger till sig sjelf: hålt nu örenen stifve, Henrik. Man ser väl nemligen icke till något försök, att bevisa den omförmälda beskyllningen, men deremot omtalas några andra polishändelser, hvilkas framdragande, i fall de äro sanna, kan vara ganska nyttigt såsom ett bevis på denna brutalitet hos några af polisbetjeningen, hvaröfver man ofta får höra klagomål. Saken rör en mamsell, som håller kaffehus, och som skall hafva varit utsatt för flere chikanösa visitationer i sina rum af polisbetjeningen emot natten, äfvensom mamsellen sjelf skall blifvit af polismästaren ålagd att underkasta sig kränkande säkerhetsmått i afseende på sin person. Sådant kan vara ganska nyttigt att framdraga. Likväl måste man äfven här beklaga, att D. K. icke tillika bestämt saken närmare genom att utsätta hvarest hans klients bostad är belägen. Utan att i något fall gilla, att polisens tjenstemän uppföra sig med plumphbet, kan man nemligen icke neka, att ett och annat af de så kallade kaffehusen här i staden, hvilka på de sista 3, 4 åren, måhända genom polisens egen efterlåtenhet, börjat uppvexa såsom svampar, och ej böra förblandas med konditorernas cafeer, är långt ifrån att vara något tillhåll för sedligheten, utan kaffeskylten fastmer endast är en förevändning, och att till och med stygga sjukdomar spridt sig ifrån dessa stälen. Då nu D. K. nämnt, att hans klient är en mamsell som håller kaffehus, hade det ätven vait skäl att med detsamma visa, att det åtmintone icke tillhör något af de mindre väl berykade ställen af denna beskaffenhet, öfver hvilka let väl är nödigt att någon offentlig kontroll utifvas. Den Konstitutionelle har för öfrigt i en annan rtikel benäget företagit sig att undervisa AftonBladet uti Svenska språket medelst anförande af några förment oegentliga öfversättningar från Tykan. Som ställena hvarest dessa förekommit, ej Mlifvit citerade, kunna vi ej kontrollera citatio