Aftonbladet – 16 augusti 1845, sida 3

af 1, SB ull till hvarje aln kläde så rundelig tilltaget, att öfverskottet derå hör lemna skäli ersättning för den nödvändiga afgången i tillverk ningen. Utomdess är beräkningen af vissa fau: frais såsom t. ex. för kardor till ruggning, de; särskildt upptagna slitningseller amortissements kostnaden å machinerna, samt aflysning och vär me så rundeligt tilltagen, att sannolikt någon be sparing derpå bör kunna vinnas. Befinnas nu de ofvanstående uppgifterna rik tiga, så ledes man temligen omedelbart: derifrår till den slutsatsen, att både instrumenter och ar. betskostnad svårligentorde fås till billigare pris vid de utländska fabrikerna än härstädes. Hvad skilnaden i ullpriset beträffar, så är den visserli. gen någon, i följd af importtullen på denna vara, men 8 skillingar på skålpundet ull eller 42 skillingar på alnen kläde kan likväl ej på långt när motsvara smugglingspremiet å den utländska varan. Penningeräntan är i allmänhet något högre här än i Tyskland, det är sant, men deremot favoriseras vår klädesfabrikation af stora förmåner i kreditoch låneväg från statens sida, som de utländska fabrikanterna icke äga. Då synes egentligen icke mer än tvenne omständigheter återstå att gissa på, såsom skäl till den betryckta ställningen, nemligen, antingen att fabrikanterne i allmänhet följt den principen, som icke bär sig i den stora allmänna marknaden, att begära för höga priser hellre, än att grunda sin inkomst på en liflig och hastig omsättning; eller ock, hvilket står i sammanhang härmed, att utländska manufakturhus hafva något öfvertag, genom en bristande organisation af sjelfva håndeln med varan å de svenska fabrikanternes sida. — Det skulle vara oss en fägnad, om möjligen denna artikel kunde föranleda närmare upplysning ifrån eller rådplägning emellan sakkunnige, angående dessa omständigheter, hvilka i hög grad måste intressera framför allt näringsidkarne sjelfve. emmkm— some