Aftonbladet – 8 augusti 1845, sida 2

en gång få intagas i protokollet och de skriftlige blott läggas till handlingarne, för att der hvila i ro. Desse välbeställde 88 i stadgarne hade blifvit åberopade af ordföranden, med tillägg: Sekreterarens förslag måste således ingå till akademien såsom afdelningens tankar. Då sedermera detta förslag upplästes i akademien, så inträffade, hvad som vanligen sker, att det blef med acklamation antaget. Herr Odelberg var närvarande, men teg som ett lydigt barn; mången ansåg detta såsom tecken till ovisshet hos honom om det rätta, ty för feghet kan ingen misstänka honom, då han är säker på sin sak. Emedlertid har hr Odelberg nu på det mest bestämda sätt visat sitt varma nit och osparda möda att i botten studera denna för Sverige i det hela så vigtiga angelägenhet. Man känner icke något annat ändamål med hans utländska resa förliden sommar, än att på ort och ställe utröna, hvad måhända mången annan, som saknade erfarenhet, skulle tilltro sig sluta af teckningar och beskrifningar eller hållna tal vid jordbruks-sammankomster, m. m., utan att besinna, att allt detta, till och med resor i främmande länder, gagna föga eller intet för den som icke känner förhållandet i sitt eget land och förmår med urskillning tillämpa, hvad han ser eller hör i främmande länder, på hemlandet. Ordspråket: att resa till Rom och hem igen och vara lika klok eller lika oklok som förut, sannas ofta. Hr Odelberg anförer (se Aftonbl. för den 24 sistlidne Maj) om sitt stillatigande i akademien, då sekreterarens förslag antogs: Sedan dess har min öfvertygelse blifvit ännu mera stärkt, röprande Sveriges oförmåga att med nytta tillegna sig Englands högt förädlade boskapsraser. Det vär en allmän regel, att åkerbruket skall gå framom boskapsskötseln, eller med andra ord, att våkerbruket skall bedrifvas fullkomligare, skallstå på en högre ståndpunkt, än boskapsskötseln, och ag troratt denna regel är sann. På dessa ord svarar hr Nathorst (se Aftonbl. d. 26 Maj): Den allmänna regeln är: att ängen vär åkerns moder, d. v. s. boskapsskötseln är åkerns moder, Hr Natborst åberopar såsom bevis derpå professor Jonstons yttrande i sitt i Edinburg hållna tal. Tal af en utländning vid ett sådant tillfälle tyckes vara alltför svaga bevis emot den svenska erfarenheten. Dylika tal bos oss innehålla merendels tomma fraser och jagande efter effekter, hvilka likna såpbubhlor, som glimma i luften, men lemna ingenting efter sig. För att upplysa förståndet eller jäfva erfarenheten fordras mer än klingande ord. Herr Odelbergs ord och mening äro föröfrigt icke vederlagda, hvarken med detta tal eller med utländska skrifter; dessa kunna vara upplysande för sitt land, men icke för Sverige. Orden p,att ängen är åkerns moder, kan på visst sätt vara sanning, men vid detta tillfälle blifva de blott en advokatur, som bevisar ingenting. Hela jorden är åkerns moderp, ty hon alstrar och föder både djur och vexter. Alla borde känna, att innan åkerbruket uppkom egde boskapsskötseln rum; men huru långt kom den i vår kalla nord? derpå svara Lapplands renhjordar. Utom en motsvarande kultur hade aldrig boskapsafvelns förädling i Sverige kommit längre än till renen och geten; för hvartenda steg som boskapsafveln gått till en högre förädling, har den måst föregås af åkerbruket och, en 4 rå . tor höäre jordens odling, och så mäste det alltid ske, i annat fall går detta bemödande kräftgången. Denna klara sanning kan styrkas med br Nathorsts egna ord i Dagligt Allehanda den 8 Jan. 4824, der han försvarar en sämre fårras vid Väderbrunn med följande ord: Först måste man förbättra betena öch sedan fåren. Herr Nathorst anförer vidare emot herr Odeldelberg: Jag måste bedja att här få fästa upp,märksamheten på en vigtig sak. Boskapens vin pterföda är i bela Europa. nästan densamma: hi voch halm, klöfver, vicker och rotväxter samt säd ,Det är således icke på vinterfödan, man behöf ,ver göra afseende vid valet af racer,. Sålede: lendast på sommarbete, och då gäller samma re gel som han sjelf nämner: för fåren, att förs förbättra betena och sedan boskapen,. För öfrig! erhålles icke nyssnämnde vinterfoder i Sverige lutan en motsvarande jordens odling. Sålede: måste jordens odling hos oss, mer än i södra län derna, gå framför iniörskrifningen af ädlare djur racer. Hr Nathorst anförer: att hornboskapen ickt Iblott producerar mjölk, utan äfven kött och talj lAllt detta är en nyhet, som vi känna långt förut Itill och med mer, nemligen att boskapen produ cerar liten eller ingen mjölkp, senor och ber li stället för kött och talj, då den svältfödes. Vidare anförer herr Nathorst: I Eugland va -Idet fordom på lika sält som här. En ko, son pburit 3 å 3 kalfvar, lönade ej mödan att försö