Aftonbladet – 8 augusti 1845, sida 2

TEESE Pe Sartre far see RSS kerhet åt hela tjusningen af den förras umgänge, och insöp allt mera af passionens gilt; så mycket farligare, ju finare och omärkligare det är. Men var Hilma lycklig vid dessa brels emottagande, huru mycket mer var hon det ej, då, efter någon tid, hon vid Theodors sida, i det grefliga ekipaget, nalkades det sköna Svaneborg. Hon var utom sig af hänryckning. Det var hennes första längre utflykt från hemmet. Hvad hon njöt af de vackra trakter, hon så behagligt och i så älskadt sällskap genomfor. Och Theodor talade mindre om Amelie nu än förr; då det skedde, var det ej som då, för att prisa henne, utan blott händelsevis då han berättade något, hvaruti bon deltagit; och föga kunde han nämna om sitt nuvarande dif, utan att i berättelsen infläta hennes namn. — Vi måste erkänna, att Hilma kände sin glädje ökas, då hon ej mer hörde dessa loftal, som så ofta nedstämt henne, och förlåtlig var väl denna känsla. Stackars Hilma! Med litet mera erfarenhet af verlden, skulle kanske just denna förändring väckt din fruktan! Nu var man framme, och den lilla bäfvan, Hilma kände att komma så obekant i det förnäma huset, skingrades snart, då hon fann sig tryckt i Amelies vänskapsfulla armar, och emottog gref. vinnans hjertliga välkomsthelsning. Hon var dess. Jutom alltför enkel, och hade haft för liten berö Iring med de menniskor, som fästa så mycken vig Ivid bördens och rangens företräden, samt hör för litet predikas om god ton, för att fatta, at Idet skulle vara svårt att vistas bland goda men Iniskor, för det de voro af den stora verlden Denna okunnighet befriade henne från den förlä genhet, som annars skulle kunnat fördunkla hen