Rn finns större sympatbi än de sjelfve och betraktaren ana. Kanske Amelie omedvetet kände att bon bade intet att frukta af den stackars Hilma. Dock, ännu fruktade eller anade hon ingenting; att öfvertänka, var, som vi hafva sett, icke hennes sak. Det gick för lingsamt. Alt studera, ut afstra nya idger hos sig och andra; att gifva lessa form i ord, i toner, på duken — se der hennes snilies verksamhet; men icke att stilla begrunda, icke alt forska i menniskobjertats labyrinth; icke att öfverväga hvad som var förnuftigast i lifvets olika lägen. Härtill hennes på ömhet så rika bjerta: det hyste blott ädla, kärleksfulla rörelser för alla; men detta blir ej ultid lyckliggörande. Då förnuftet ej får äga sin röst med, förer oss hjertat så lätt på irrvägar, eller kommer oss att glömma, att vi genom sbegränsad tillgifvenbet för en eller några förbise andras lycka äfven deras, som vi kalla våra vänner. (Forts. följer.) — EN EOLLÄNDSK OSTINDIEFARARES RYSLIGA SKEPPSPRotT. (Ur ptbe Weckly Dispateh af d. 20 sist. Juli). Kapten Roxby, förande skeppet Chance, som d. 47 i denna månad anlände till London från Sidney och medförde en del af den holländske ostindiefararen John Henricks besättning, hvilket fartyg fördt af kapten H. W. Edkelcubury, På resan frår Amsterdam till Batavia, totalt förolyckats på de klippor, scm bilda S:t Paulsön, har lemnat Lloyds föl jande beskrifning om denna fasaväckande olyckshändelse, som inträffade d. 93 sist!l. Maj och beröfvad 24 personer lifvet. Natten titl d. Q Juni ville Chances besättning öfvertyga sig om dessa klippor verkliger funnos till, hvilka under namnet S:t Pauls ön blifvit utmärkte på sjökortet, säsom belägna 43 mil nori om eqvatorn och 29 grader vestyart, emedan åtskiliiga tvifvel uppstått om deras tillvaro, och kepten Roxby försäkrade, att om kursen bibehölls, skulle dc komma i sigte den påföljande morgonen. Be upptäckte dem också verkligen omkring kl. 8, och kl. Y,9 blef kaptenen högst förvånad, då han med kikarens biträde fann holländska floggan svaja från en der