Aftonbladet – 7 augusti 1845, sida 2

De Schmalkaldiska Artiklarne; Luthers lilla och stora Catechism; Formula Concordie, stricte sic dicta, innehillande de trenne ofvan anförde delarne, jemte bihanget om kyrkofädernas vittnesbörd. Nu är förhållandet, att om presten blott svurit att förblifva vid något enda särskildt af alla dessa stycken (t. ex. IX:de Art. i Augsb. Bek. eller hela Augsb. Bek.) och intet mera; då vore klart, att, om hans samvete icke tilläte honom att bifalla sattserna i detta stycke, så borde han lemna prestembetet, eller, om han icke redan ingått deruti, aldrig göra det. Men Prest-eden inskränker sig icke till en sådan enskildhet. Presten har svurit, att förblifva vid alla dessa ofvanuppräknade skrifter, sådana som de äro. Han måste således se dem i deras sammanhang, och framför allt gifva akt på hvad de sjelfve säga om sig sjelfva, i hvad mening de vilja, att man skall hålla sig vid dem, och om den olika rang, värdighet och myndighet, hvaruti de sjelfva ställa sig vid trosfrågors afgörande. Gifver han icke akt på detta, sammanjemkar allt och följer det, pfyller ban icke hela sin ed, utan blott nåre eller mindre del deraf. Hvad säger nu Upsala Mötes Beslut rörande den omtvistade myndigheten vid frågors afgörande i trosämnen? Först, att vi alle underskrifne (Hertig Carl och Sveriges Rikes Råd, Biskopar och öfrige Ständer) vid Guds rena och saliggörande ord, hvilket i de Heige Profeters, Evangelisters och Apostlars skrifvelser författadt är, samhälligen blifva vele, och att i våra församlingar sk li lärdt, t(rodt och bekänt varda, den Heliga Skrift af den Helige Ande sitt ursprung hafver, och innehåller fullkomligen allt det, som den cebristliga lärdom om Gud den allsvåldigeste och vår salighet, samt goda gernivgar och dygder tillkommer, och är en grund och stöd till en rätt Christen tro, och ett rättesnöre till att döma, åtskilja och förekomma all tvist uti Religionen, och ingen förklaring af androm behöfves, antingen af de heliga fäder eller andre, som af egen godtyecko något dertill satt hafva, det icke är med den Helga Skrift, eho de ock helst vara kunna, alldenstund ingen menniska efterlåtit är, att tyda Guds ord efter eget sinne; och derutinnan skall ingen persons anseende, höghet eler auloritet aktad elier gillad varda, utan dea Helga Skrift allena, som förbemält är,. Nu uppräknas vidare i Upsala mötes beslut de skrifter, som Ständerna dernäst bejaka och vederkännas (och hvilka skrifter jag i det föregående omtc-lat, utgörande hela samlingen af de Symboliska böckerna); men åt ingen af alla dessa skriiter gifver mötet den myndighet att döma i trosfrågor, som i det nyss anförda stycket tillägges den Hel. Skrift ensamt. Upsala mötes beslut är i Sverige den grundlag, hvarifrån alla sednare stadgar och sist 4809 års konstitutions bestämmanden om den rena Evangeliska läran ut;å. Det är således ock sjelfva grundvalen för Svenska Prest-eden. Läser man det ofvanintagna stycket af mötets beslut, finner man det satt utom all möjlighet af tvifvel, att mötet tydligen förbjuder oss till bögsta Rätiesnöre för tron (Norma fidei) antaga eller följa någonting annat, än den Hel. Skritt allenast; och mötet tager uppenbart denna makt ifrån alla andra skrifters författare, eho de ock kbelst vara kunna (följaktligen äfven Concordige-böckernas) i allt hvad de möjligen satt (proponerat, lärt) hafva, det icke är med den Hel. Skriit öfverersstämmande. Vi äro således genom detta mötes beslut tillförbundne, att hålla oss vid andra skrifter blott såvida (quatenus) och till den vidd, som de komma öfverens med den Hel. Skrift. Ingenstädes säger mötet, att vi skole följa sådana andra skrifter, hvilka de än må vara, emedan (quia) de öfverensstämma med den Hel. Skrift. Mötet skulle då ieke hafva nyttjat ordalag, som de anförda, nemligen, att vi förbjudas hålla oss till andra skrifter ovilkorligen, eller i något, det icke är med den Hel. Skrift: hvilket uttryck tydligen pekar på Quatenus. Det kan omöjligen bestridas, att vi alltså, till följe af Upsala mötes beslut, icke blott bafva rättighet, men pligt, att rörande andra skrifter, eho de ock belst vara kunna (således äfven vår kyrkas sjelfva bekännelseskrifter), först efterforska huruvida de öfverensstämma med den Hel. Skrift, och sedan hålla dem värdiga vår efterföljd. Till detta urskiljande törbinder oss Prest-eden. Huru skulle den då kunna förbjuda oss det? . Och hvad säger företalet till Formula Concoerdie (striete sic dic:a)? Vi (efterskrilne tyska Protestanter, som undertecknat Formula Concord:X) tro, bekänne och läre, att den endaste regel och rättesnöre, efter hvilket alla läror och alle lärare (således äfven de Symboliska böckernas författare) böra anses och dömas, är intet annat, RER ETERN SYSTER RR TRA KEANE RATE TARAS ee — SER RAR