Aftonbladet – 7 augusti 1845, sida 2

än de Profetiske och Apostoliske, det Gamla och Nya Testamentets Skrifter,. Då denna i högtidlig: :ste form affattade förklaring blifvit inlagd såsom protest i sjelfva inledningen, så är det utom all tvifvel satt, till hvad oinskränkt vidd och verkan protestanterna (Formulx Concordiz författare) velat hafva den förstådd. Och på det ingen måtte tro, att härifrån några slags symboliska böcker undantagas, eller sättas i jemnbredd med den Hel. Skrift, så uppräknas äfven dessa på samma ställe. Om dem säges uttryckligen huru protestanterna velat hafva dem ansedda. Andra, heter det, antingen fidernes eller nya lärares skrifter, ehvad namn de helst hafva kunna (således, utom allt möjligt annat, äfven Augsburgiska Bekännelsen, denna Bekännelses A pologi, Schmalkaldiska Artiklarne och Luthers katecheser, hvilka föregå företalet till Formula Conecordie, stricte sie dicta) skola ingalunda aktas den Tel. Skrift jemnlike, utan allessmmans henne så underkastas, att man icke annorlunda dem upptaga skall, än såsom vittnen som visa, alt, och på hviika orter i verlden den Profetiska och Apostolisk? Läran jemväl efter Apostlarnes tid är oförfalskad och vid makt hållen,. Nu uppräknas alla Symbola, så väl de äldre, som sjellva Augsburgiska Bekännelsen, hvilken protestanterna Ordagrannt kalla sin aärvarande tids Symbolum; derefter Apologien, Schmalkaldiska artiklarne och Luthers begge katecheser. Härpå siges slutligen: således behåller man en klar åtskillnad emellan Guds ord, i Gamla och Nya Testameatet, och alla andra skrifter; och erkänner den Heliga Skrift allena för en domare, regel och rättesnöre, efter hvilken, såsom efter en profsten, alla läror (följaktligen äfven de Symboliska böckernas) pröfvas och dömas böra, om de äro gode eller onde, sanne eller falske. Men Symbola (till hvilke protestanterna sjelfve nyss ordagrannt räknat äfven Augsburgiska Confessionen) eller bekännelser och andra skrifter, hafva icke makt att döma, ty denna myndighet tillkommer allena den Hel Skrift; utan de bära allenast vittnesbörd om vår lära, och henne uttyda. Kunna väl protestanterna tala tydligare om huru de vilja hafva sina egna arbeten förstådda? Nu är det visserligen ganska sant, att de ansågo sma förklaringar öfver Chri istendomen, dem de nedlagt i nyssnämnde arbeten, för riktiga. Huru kunde de, såsom samvetsgranna menniskor, eljest hafva upptecknat dem och utgifvit dem för det bäs!a de visste? Om Augsburgiska Confessionen yttrade de: Vi döme, at den — — — innehåller vår christliga religions och bekännelses samhälliga enighet och förklaring,. Om Luthers Katecheser säga de: Vi antage, dem, såsom de uti hans Tomis äro införda, emedan vi hålla dem såsom Bibel, hvaruti kortligenr författas allt det, hvad uti den Hel. Skrift utförligen handlas,. Klart inses häraf, att Concordizeformelns författare anse sig böra hålla dessa katecheser sådana, emedan de betrakta dem för summariska utdrag eller korta sammandrag ur B:b.ln sjelf; men icke, för så vidt katecheserna skulle innehålla något annat, sätta dem jemte, jemnhögt elier jemnlikt med Bibeln, hvilket — om de tänkt sig ssken så — skulle innebära en absolut motsägelse emot hvad de både förut cch efteråt i samma företal tydligt och utförligt andragit om den Hel. Skrifts uteslutande och ensamma egenskap, att vara domaren, regeln och rättesnöret. För öfrigt säga de bloit, att de hålla katecheserna för sådan2, soma ofvan anfördes: de förklara icke apodikt:skt, att kateche:erna äro sådana. Om den Hel Skrifts egenskap tala de deremot ovilkorligt, och om Symbola etc. yttra de apodiktiskt, att de (symbola nemligen) icke hafva makt alt döma. Antingen måste man då förneka protestanterna allt seommanhang itankegångarne och tilivita dem felet, att i så vigliga ämnen hafva i ett och samma stycke, på samma sida, skrifvit ett sig sjelf upphäfvande nonsens; eller nödgas man erkänna och inse, att de på samma gång afeålvo sina religions-uttydningar såsom det förträffligaste, sannaste och bästa de visste att gilva oss, men tillika icke ville hafva sina läror hållna för ofelbara, oförbätterliga eller fritagna ifrån att underkastas den Hel. Skrifts dom, profsten, som de sjelfva ovägerligen föreskrifvit för alla läror. (Forts. följer.) on nsndesonenies———— 8 TOC KA OLE Med de på förmiddagen ankomna utländska pooo Muir af I OM JOG