Aftonbladet – 6 augusti 1845, sida 3

Mariestad d. 2 Aug. Förliden Lördags morgon den 26 dennes, utgick hemmansägaren Petter Åndersson i Tafvelhult af Utvängstorps socken, att hop-: binda, eller som det kallas simma höstackar, dem j: hans måg, Carl Gustaf Jacobsson derstädes, skullel hemköra. Sedan 4 å 5 stackar voro hemkörda, fann mågen vid den nästa stackens hemtning hvyarken svärfadren eller hösimmet (repet). Sedan mågen äter hemkört några stackar, börjades sökandet efter den saknade mannen, hvilken troddes hafva undangått i buskarne, för att hvila sig. Sökandet fortsattes helal Lördagen och Söndagen till omkring kl. half 8 sist-l: nämnde dag, då Petter Andersson anträffades hängande i hörepet, fästadt vid en björk. Orsaken till Petter Anderssons förtviflade handling har ännu ickel kunnat utrönas. — En soldat vid Kåkinds kompani, af Westgötha regemente, Anders Skytt från Mofalla socken, har likaledes den 235 sistl. Juli afhändt sig lifvet genom hängning. Enligt flere personers intyg. hade Skytt fört ett ogudaktigt och liderligt iefverne samt stundom varit besynnerlig och grubblande. (M. W.) Uddevalla d. 34 Juli. Götheborgs och Bohusläns Kongl. Hushållningssällskap har beslutat, att ett möte skall bållas på Ströms säteri i slutet af nästkommande September månad. Vid denna sammankomst lärer flera priser komma att utdelas, bland andra ett om 400 Edr Banko till den bästa plogkarlen utan undantag och flera mindre priser för läneto. (B. L. T.) en EP LAT DATE ANINIER. — Polisens tidning i Warschau innehåller ett tillkännagifvande af polisdirektören Abrannowitsch, enligt hvilket blott !, af de judar, som innevarande år blifvit utskrifne till rekryter, inställt sig. De ?A, hade hållit sig undan och stränga straff utsättas för dem, som dölja desertörerne eller underlåta att, i fall de hafva sig det bekant, uppgifva hvarest de hälla till. o— EXPORT AF IS FRÅN NORDAMERIKA TILL EUROPA. Det är redan länge som Amerikanerne i Förenta Staterna utfört hela skeppsladdningar af is till Ostoch Westindien, men i år hafva de äfven börjat skicka is till flera Eng Iska hamnar. Till Glasgow ankom förliden månad den första laddning af 290 tons is från NewYork, huggen i regelmessiga fyrkantiga block af ungefär 9 centners vigt, och inbäddade i en blandning af sågspån och risskal. På detta sätt konserveras isen ganska väl, då man derjemte drager försorg att, så mycket som möjligt, afhålla luften från densamma. Öppnandet af den nya handeln firades d. 43 Juli med ett gästabud ombord på det amerikanska skeppet. — HAJAR RÄDDA MENNISKOLIF. För någon tid sedan omnämnde vårt blad, att en af de engelska kryssarne på afrikanska kusten, the Star, uppbrin gat spanska slafskonerten Felicidade, hvilken förut blifvit tagen af en annan kryssare, men åter befriad af skonertens besättning, som mördat de engelsmän. åt hvilkas vård prisen var anförtrodd. Engelska tidningen the Weckly Dispatch, lemnar nu en skildring om detta olyckligt ryktbara fartygs sedermera inträffade skeppsbrott, och dess dåvarande besättnings förfärliga lidanden: Sedan prisen blifvit återtagen fick den en besättning af nio man. och befälet uppdrogs åt löjtnant Wilson, som hade order att föra den till Sierra Leone; men på resan dit kantrade fartyget och sjönk, så att endast en del af bogrelingen var öfver vattnet. Här höll besättningen sig fast; nägra skickliga dykare försökte hemta proviant från skeppsrummet, men utan framgång, och en oundviklig undergång syntes säker, dä fartyget började sjunka. I denna kritiska belägenhet beslöt löjtnant Wilson att förfärdiga en flotta af storbommen och gaffeln, samt andra flytande materialier, som voro öfver vattnet. Desse sammanbundos med de tåg, som kunde åtkommas från tacklingen, och man förIsäg sig dessutom med ett litet reservförråd af sådane och ett litet läsegel. På denna usla förkost embarkeråde tio personer, och utan åror, ror, kompass, proviant eller vatten sökte man att med segling nå den 200 engelska mil aflägse afrikanska kusten. NäIstan nakna och öfversköljda af hvarje väg, plågade jar hunger och törst, om dagen utsatte för solens brännande hetta och om natten lidande af köld, var, Ideras tillstånd förfärligt, och på så sätt tillbringade de tjugu dygn. Galenskap och död befriade flottan Ifrån en del af dess last, och två negrer voro de första som dukade under. Fråga uppstår naturligtvis huru de öfverlefvarnde kunde uppehålla lifvet, och mängen är kanhända rädd för att framställa den, af fruktan för svaret; men der är ingenting deri som isärar känslan, deremot mycket som förtjenar beunIdran, och löjtnant Wilsons och hans besättnings förträMliga uppförande under de tjugu olycksdagarne är lvärd det största beröm. Vid inträffande regn upplängade de hvad de kunde i sitt lilta segel, och tömde byad de insamlat i ett litet kärl, som de bergat från Ifartyget. Sjön bröt nästan oupphörligt öfver flottan, som omringades af rofgiriga kejar, af hvilka det lyckades besättningen att fånga en, af 8 fots längd, med tilihjelp af en lifknop. De drogo fisken upp Ipå flottan, dödade den, drucko blodet, förtärde en del laf köttet och förvarade resten. På samma sätt fånIgades trenne andra hajar och deras kött uppehöll de jolycklige skeppsbrutnes lif, till dess de blefvo räddade då de upptäcktes från land. Löjtnant Wilson Toch fyra engelska sjömän ätervunno sina krafter efter Idessa förfärliga lidanden, för hvilka negrerna och portugiserna dukade under.