Aftonbladet – 6 augusti 1845, sida 3

henne aldrig mer — och bon skall glömma dig Och du skall sedan lättare kunna uppfylla din pligter mot den familj, som gjort dig till hva du ärl — Men ack: sjelfviskheten, egenkärlekei och passionen talade högre. Icke kunde han s öfvergifva alla sina stora förhoppningar. Hun skulle det synas för bans nya välgörare? Oct huru skulle det då gå med godset först och hel: menskligheten sedan! Icke skulle han vara si svag; nej, i striden skulle han just visa sir kraft. Han skulle blifva qvar. Det var har skyldig sig sjelf — grefven — verlden! Har lyckades öfvertyga sig att detta beslut var de idlaste — och märkte icke att det var Amelie: bild och kanske äfven till en liten del hans äre lystnad, som iklädde sig dessa roller af tack: samhet, välgörenhet och ädel stolthet. — Hurt ofta är det ej så i lifvet! Vi äro slafvar af våra passioner, då vi tro oss blott följa dygdens bud — Dock, om vi neka att det var Theodors all varliga uppsåt att lyda sin pligt, göra vi honom orätt. Men han lät passionen afhålla sig ifrån at undvika en strid, deri mannens kraft var otill räcklig. Han borde hafva undflytt frestelsen — icke trotsa den Då ban nu var ense med sin sjelf, att har borde stanna qvar, blef det bans föresats att öp pet omtala för Amelie sitt förhållande till Fil ma, samt huru han genom tacksambet och son lig ömhet var fästad vid hennes gamla föräldrar ,Så, tänkte ban, om någon varmare känsla bör jat vakna hos den förra, skall den snart slockna Jå hon hör att mitt hjerta tillhör en annan, och varmt skall jag måla min ömhet för Hilma.s — Stormen lade sig i hans själ, och då betjenter