Aftonbladet – 6 augusti 1845, sida 2

Till Redaktionen af Aftonbladet! I vår närvarande inskränkta verkningskrets ansågo i oss för nog obemärkta, att blifva föremål för nåra vidare insinuationer, sedan vi utbytt vårt, för in. conservatism hatade, Tidningsblad Samlaren mot jödermanlands och Nerikes Nyheter, som, så mycet möjligt är, söker att svara emot sin titel och åledes undviker att beblanda sig med någon s. k. volitik, hvilket ock bäst af utkomna Numror ådagaägges. Det förundrade oss derföre att, i 2 473 af Aftonbladet, finna utur Nerikes Allehanda reproduserade tvänne beskyllningar, hvilka vi hoppas äfven rit., efter nogare besinning, skall medgifva icke alenast vara i sig sjelfva orättvisa, utan ock hafva utseende af insinuationer emot värt obetydliga blad, i följe af gammalt qvarliggande groll emot oss personligen. Men, som vi, för egen del, tro oss vara örvissade, att detta ej nu mera kan vara förhällanlet ä Aftonbladets sida, då Södermanlands och Nerikes Nyheter ej stått i den ringaste strid med detsamma, så taga vi oss friheten utbedja ett rum i Fit. blad för efterföljande Tillrättavisning: I anledning af Nerikes Allehandas anmärkning, att vi uti ett från detsamma utur 33 hemtadt utdrag roat oss att sätta ett frågetecken vid yttrandet om Konungens rättvisar, anse vi oss, af aktning för Konung, Lag och rätlskänsla, böra återgifva ifrågavarande ur Nerikes Allehanda hemtade mening, der frågetecknet förekommer; den lyder som följer: 4Af det ringare antal verkligt i saken (lika arfsrätten) intresserade, som bivistade middagen (vid Adofsberg), bör ingalunda slutas till missnöje med den gjorda lagbestämmelsen, eller likgiltighet för densamma. Saken är allmänneligen senterad som god och rättvis (2). — Vi tro oss till detta utdrag blott behöfva bifoga denna fråga: Anse ej alla de, som äfven Nerikes Allehanda medgifver, icke sentera saken såsom god och rättvis, den, enligt sin öfvertygelse, äfven, i och för sig sjelf, för orättvis, fastän de måste crkänna Konungens sanction af Rikets Ständers beslut för rättvist, då derigenom uppkommit en Lag, som nu ovilkorligen skall efterlefvas, till och med af dem, som anse sjelfva saken, i sin första tillämpning, såsom ett intrång i eganderätten? — Huru kunne vi då med något skäl beskyilas för att hafva satt Xonungens rättvisa det ringaste i fråga? Nerikes Allehandas beskyllning, att vi genom införandet i värt Blad af Hr X:s Djeknehistorier uppfostra n. v. Gymnasister i Strengnäs till öfversittare, förmode vi, som tro oss vara ansedde för lydnadens och lagbundenhetens synnerligen stora vänner, skall af alla, som, utan pedantisk fördom, läst dessa naiva berättelser om oskyldiga pojkupptåg, anses för orättvis. Atminstone måtte alla de Tidnings-Redaktioner, som reproducerat dem (sednast Upsala-Correspondenten), ansett dem lika litet skadliga, som vi; och tro vi, att ingen sådan inverkan försports hvarken bland ungdomen vid här varande eller vid något annat Gymnasium under de är ifrågavarande Anekdoter stått att läsa, äfven i de liberala Bladen (om vi icke alltför mycket missminna oss, t. o. m. i Aftonbladet). Strengnäs den 4 Augusti 1845. Red. af Södermanlands och Nerikes Nyheter