Aftonbladet – 6 augusti 1845, sida 2

var och en flyr, så fort han kan, efter att hafva nödtorfteligen dissekerat det, och härutinnan tagit chirurgie examen. När de Symboliska böckerna leremot få vara hvad de äro, hvad de sjelfva sjort sig till och hvad de böra vara: Bekännelseskrifter af sin tids trogne, lärde, gudfruktige män, hvilka skrifter man icke annorlunda upptaga skall, in såsom villnen, som visa, att och på hvilka orter i verlden den profetiska och apostoliska äran jemväl efter apostlarnes tid är oförfalskad och vidmakthållen,; Symbola, bvilka icke hafva makt att dömma, ty denna myndighet tillkommer allena den Hel. Skrift, utan allena bära vittnesbörd om vår lira och henne uttyda, samt visa, huru den Hel. Skrift uti omtvistade artiklar alla tider blifvit förstådd af de lärare i Guds örsamling, som då lefvat, ) — då framställa sig lessa böcker genast i lefvande, mensklig och kär sestalt för vår själ, vi läsa dem för att ur dem remta oss bidrag till en verklig öfvertygelse i de nögsta ämnena, och vi behålla som sådan allt det soda, vi deri se. Då är det som dessa böcker ända till Christendomens förkofran ibland oss, ch till sann lärdom. Vi utöfva den rättighet, ler snarare den pligt, Paulus har tillkämpat ss då han säger: pröfver allt och behåller det sodt är; (således tillförbindas vi ej, att behålla nat, än hvad vi efter pröfning finna godt. en (Forts. följer.) ) Se Företalet till Form. Conc. stricte sic dicta, uppsatt af desamme, som utfärdat bekännelsen; således tydligen innefattande Protestanternes egen mening med alla Concordie-skrifterna, så väl dem, hvilka förekomma i boken efter nämnde företal, som dem, hvilka stå förut och hvilka samma företal uppräknar och karakteriserar. Detta Företals vigt och vitsord är följaktligen obestridlig, enär det en gång för alla och på ett ställe oförtydligt ådagalägger huru Protestanterne, som författat Cone ordieböckerne, sjelfve ville hafva dessa böcker ansedde. Jfr det följ. RRENO