Aftonbladet – 5 augusti 1845, sida 2

Jo, jag vet, och hela staden vet det. Jag kom. ör några dagar sedan derifrån. Doktor Stjernfeldt kurtiserar fröken Amelie och har mycken: framgång, och grefvinnan är mycket för partiet.! pIcke annat? svarade Hilma med ett lugn, som hon knappt tilltrott sig; men stoltheten förbjöd henne att visa de nyfikne minsta rörelse. Då skola de snart blifva tagna ur sin villfarelse; ty när blott fröken blir alldeles frisk, upphör hans besök der. Och hon har nu länge varit mycket starkare än på många år, oaktadt recidivet i! våras.n Du må säga hvad du vill, så visar väl bans glesnade besök här, att han har andra intressen, fortfor Sophie, som tycktes hafva föresatt-sig att uttrötta Hilma med sina anmärkningar och sålunda locka henne att förråda sina känslor. Dessutom hade hon ej utan afund sett landtlollan, förlofvad med stadens lejon,, och sjelf med all sin grannlåt och bldning aldrig rönt någon uppmärksamhet af honom. Derföre, på samma gång hon nu ville truga sig in i Hilmas förtroende, fann hon ett medel för sin bämd uti att plåga Hilma med berättelsen om hvad man sade om Theodors otrohet mot henne. Ja, hans intresse för de sjuka och sina pligter, har alltid öfvervägt det för eget nöje, hos honom, svarade Hilma kallt och vände sina steg emot boningshuset för att göra slut på det plågsamma samtalet. Jag tror du är stött, för det jag vill visa dig min deltagande vänskap, sade Sophie. Hilma mindes nog att hon förr aldrig hört ordet vänskap yltrat till sig af Soph:e; men hon brydde sig ej om att svara. Du skall för sent erkänna min välmening, då du finner dig öfvergifven! tillade Sophie. O, ne:! det kan, det skall icke hända, utbrast Hilma ofrivilligt och tryckte handen hårdt mot sitt hierta, liksom för att tysta dess slag; orden