Aftonbladet – 5 augusti 1845, sida 2

LOLIVIVAR a JAMIN JU UVI Mall fys TRAPANI MV RAVE je e allmänt erkännande. Irlands union med England i, ch ett gemensamt parlament motsatte sig Grey i å det ifrigaste; men då han i denna fråga för-!1 orade, sökte han att göra den representativa de1 en af det nya systemet så fördelaktig som möj1 igt för det undertryckta irländska folket. Mini-ls törens makt var likväl så stor, att ban härutinj; van icke förmådde mycket. Pitts och Adding1 ons politik fann äfven i andra frågor en ihärdig s ich skicklig motståndare i, Grey. År 4806 dog l Pitt, och Fox kallades att föra statsrodret. Grey, 1 senom sin faders upphöjande till pärskapet, vorji len grefve af Howick, blef förste Lord af amihh alitetet med säte i kabinettet. Redan följande ji )ktober dog Fox, och Lord Howick blef. mini1 ter för utrikes ärenderna och ledare af Under-( wuset. Slafhandelns fullkomliga afskaffande före-l: logs och genomdrefs af detta kabinett. Det varit n af dess sista handlingar. Konungens bigottalr jäl råkade i bekymmer öfver ministeörens försök c tt någorlunda göra rättvisa åt katolikerna; mini-c trarne blefvo derföre afskedade och parlamentet i ipplöstes. Lord Howick satt åter i Underhuset, ! vär hans fader kort derefter dog, och han in-l. rädde då i Öfverhuset, såsom grefve Grey, underl: vilket namn han är könd af närvarande genera-l! ion. Under loppet af flere år spelade han ingen : politisk roll, af skäl, som göra heder åt hans redlighet. Då ändtligen vid Lord Liverpools löd, år 4829, Canning kom till statsrodret.l väckte det stor öfverraskning och bekymmer ij andet att Grey undandrog sig att inträda i kabi-j. nettet och understöda denne statsmans ansträngningar emot det fiendtliga Torypartiet. Men efter Cannings död rättfärdigade han sig i ett tal, som han höll vid andra läsningen af katolikernas emancipations-bill, för hvilken han ifrigt kämpade, med öfvertygande kraft mot de förebråelser, man gjorde honom för det han icke understödt Canningska ministeren. Under drottning Carolinas process spelade Grey en betydande roll, och utmärkte sig genom den vältalighet och den värma, hvarmed hen; uppträdde emot förföljelsen, och sökte vederlägga. hennes falska anklagare. Det var hulfvudsakligen honom och sin utmärkte advokat, som drottningen hade att tacka för, att den mot hennes ära och förmögenhet hopspunna komplot blef utan följd. Flere år hade grefve Grey lefvat lugnt i skötet af sin familj, då ban plötsligt vid Wellingtonska ministörens fall ånyo kallades i spetsen för affärerna. MHuruledes han nu, såsom chef för ett reformkabinett, kom till målet af sina förra förhoppningar och ansträngningar, och trots alla hinder, genomdref en parlamentsreform, samt huru han dessutom ledde affärerna till sitt lands bästa intresse, är i friskt minne, och behöfver icke närmare omförmälas. Såsom menniska och statsman af alla partier städse lika aktad, afträdde han ändteligen vid en långt framskriden ålder för alltid från den politiska skådebanan, och för hans fleråriga lidanden har döden nu för alltid satt ett mål. Ett ärofullt minne är honom för alltid tillförsäkradt. Grefve Grey, gift 4794, efterlemnar en talrik familj. Hans äldste :son, Lord Howick, som med beröm hade krigsportföljen under Melbourneska ministeren, kommer nu såsom grefve Grey att ärfva pärskapet och familjens stamgods. Sammandrag ur en engelsk tidning. ov TYSKT OMDÖME OM SKANDINAVISMEN. I ;Kölnische Zeitung med förra posten läses en skrifvelse från Fiderfloden, som reflekterar öfver åtalet emot de 3:ne Danske talarne i Ridehuset,. Den bekräftar ytterligare hvad man förut hört bestämdt uppgifvas från Köpenhamn, ait åtalet skett på reqvisition af Ryske ministern, och innehåller för öfrigt ganska tänkvärda reflexioner öfver den Skandinaviska idceens stöllning till Ryska monarkien. Vi meddela här nedanför ett utdrag ur den ifrågavarande skrifvelsen: Af tillförlitlig källa erfara vi, att Danska reI geringens vidtagna mått och steg emot de Danska I deltagarne i festen varit föranledt af främmarde limpuls. Det är lätt att framhålla den demogogiska synpunkten, då talarne sjelfve gifva sådane bugg på sig, som Orla Lehmann vanligen gör I med sin flytande men o-kadliga tunga; men det lär lika lätt att i åtalet finna den egentliga afsigten, nemligen Skandinavismens förföljande. Rysslands makt hvilar, så väl inom Östersjön som på kontinenten, icke på detia rikes materiella bas: Idess styrka ligger deri, att det känner och förstår göra sig mäktigt genom nationernes splittIring. Af alla stater på vårt klot, känner Rysslland bäst till de inre förbållanderne i länderna kring Östersjön: ty i sekler har det icke haft Inågon annan politik än den, att göra Östersjön l ill ett annat Svarta hafvet. Det vet derföre, bätire än någon annan, huru oändligen vigtigt det YTA jan vat Ach hela ctaden vet det. Jag kom