Aftonbladet – 5 augusti 1845, sida 2

r för Ryssland, att Danmark och Sveriga äro notståndare; och intet enda krig har ägt rum, hvilket icke desssa båda nationers hat emot varandra varit dess trognaste bundsförvandt. tyssland har i sanning förträffligen förstått, att ,egagna hvad andras oförstånd kunde vara detamma till nytta. Aldrig har Danmark åtnjutit ågon fördel af Ryssland; men likväl har aldrig Danmark vägrat Ryska hofvet sin hjelp emot Sverige. Genom denna kloka politik af Ryssland var Sverige förlorat allt hvad det ägde i öster. Turu skulle det väl vara möjligt, att Ryssland cke kände detta? Huru skulle det väl vara möjligt, att Ryssland glömde detta just nu, då ör första gången sedan Skandinavien äger en vistoria, folken i de trenne rikena börjat uppresa indrägtens bangr? Blir det verkligen någonting uf hvad som nu först börjat, och tager framtiden ill utveckling dessa stora idter ur den maktlösa mgdomens händer, för att öfverlemna dem i hänlerna. -på män, som äro istånd att föra dem framåt ch, så vidt möjligt, gifva dem verklighet, då bar cke blott för Skandinavien utan för hela Östersjön ch alla de vidsträckta länderna kring densamma en ny historia börjat! Då skall en tid komma, när Skandinavien uppträder såsom en enhet i förhållande till utlandet; och hvem kan undgå att nse, att det genom denna enhet åter bör kunna hoppas, att vinna hvad det genom sin splittring förlorat? — Och i sanning, om vi som i Tyskland taga del i politiken, vore lefvande delar af ett lefvande helt — om vi hvar och en på sitt sätt och i sin mån hade den känslan, som följer andra folk under utvecklingen af de politiska händelsernes Jopp, att äfven för deras räkning någonting för sig går i det, som tilldrager sig utanför deras eget gebit — erkände vi, alt vi måste taga dol i det, hvari vi hafva del och måste få del, så vore hänvisningen öfverflödig på orsaken till den djupa motviljan hos Ryssarne emot Skandinavismen. Äfven folken hafva sir takt; och denna takt, som vi tyvärr i Tysklanc ännu behöfva att skapa, skulle med samma klar het visa oss de inre driffjedrarne till dessa Ryss: lands sträfvanden, som Skandinaven fattar dem med sin känsla! Må vi dock erkänna, att Skan dinavismen äfven berörer våra angelägenh:ter Vi stå vid ingången till en epok, då Tyska poli tiken börjar att sträcka sin blick långt utöfve Östersjön; en sådan tid fordrar ett vaksamt öga elt fast sinne och en modig förtröstan. Skandi navien utgör motvigten emot Rysslands politik Danmark, Sverige och de Tyska OÖstersjösta!ern deremot äro blott ett verkningsfält för den mäk tige grannens politik. Allt hvad hädanefter ske af någon vigt är antingen för eller emot denn I basis för framtiden ; och bör icke längre sakn j Fysklands sympathier.,