Aftonbladet – 2 augusti 1845, sida 2

fria åsigter, ibland skilde sig från gubbens, kunde han ej annat än vörda hans ädla tankar, och teg då han ej kunde dela dem; Då Hilma var ledig och den herrliga arabiska drycken var njuten, gick gubben att taga sin vanliga middagslur. Arm i arm vandrade då de unga ut, att inandas den friska vårluften. Gumman följde dem ut genom förstugudörren, nickade fryntligt farväl, och såg deras gestalter, med elastiska: steg. försvinfia i den höga furuskogen, som sträckte sig ned mot en liten insjö; som på de andra sidorna var omgifven af löfskog; hvilken ännu brun och bladlös, ej lockade dem till sig. Aldrig fanns ett par, så -passande för hvarandra,, hviskade modren, och klara tårar perlade i hennes ögon, vid tanken: på den lycka hon såg i framtiden omgifva dottern — utora min Per och jag!, — och minnet af egen sällhet öfvergöt den åldrades drag, med ungdomligt. lif. Lång och herrlig var de ungas vandring. Många ord vexlade de icke — de behöfde icke tala — fåglarne som lifvade skogen med jublande sånger tycktes gifva språk åt deras känslor; det uppspirande gräset, de späda sippornas doft, syntes vara bilder af deras unga hjertans förhoppningar. Hvad de tänkte vet Freija och skalden det vet! — J som älsken, j veten det jj— — — Solen beredde sig att hölja sitt hulda anlete med nattens slöja, ännu glimmade några matta strålar genom träden på andra sidan sjön. Då sågs modren vandra inåt skogen, samma väg som ode: kära -barnem tagit. Hon: stannade, då sköna toner från sjöstranden hådde hennes öra