Aftonbladet – 2 augusti 1845, sida 2

ssan——— i — RR — väcka lifligare fröjd. Just som hon lade de sista blommorna kring den midt på bordet, smakfullt brutna servietten, hördes en klatsch och bullret af en schäs, som stannade vid trappan. Länge hade Hilmas ögon flitigt blickat utåt landsvägen, som gick alldeles förbi gården; nu ilade hon ut och emottog med öppna armar, den ankommande unge mannen. Föräldrarne blandade sina välkomsthelsningar med hennes, och man läste återseendets glädje i allas ansigten: Snart såg man det lilla sällskapet församladt omkring middagsbordet. Ehuru litet det förra, ehuru tarfligt det sednare var, kunde dock visserligen intet af de många ståtliga samqväm och läckra måltider, som firade denna dag, kryddas af en renare sällhet, än dessa fyra tycktes njuta. Och muntra samtal, hjertliga välgångsskålar, utbyttes; man drack icke blott merg i benen — man insög äfven nytt lif i sinnet genom vexlandet af glada fridfulla tankar. Prostens skämt framkallade mången ny ros på Hilmas kind, då han för den unge gästen beskref huru hon, under sina bestyr på förmiddagen nära nog vridit halsen ur led, för att kunna såväl se på hvad bon hade för händer, som landsvägen. Med skälmsk blick på rosorna, sade en tyst handtryckning, den ännu mer förlägna flickan, att Theodor, så hette yngligen, ansåg sig, som föremålet, för hennes nyfikenhet. Efter måltiden, under det Hilma dukade af bordet, samt ordnade sal och skafferi, rökte Theodor en pipa med prosten, under politiska samtal. Häruti fann gubben stort intresse, då. deltagaren ingick i hans gamla, trofast lojala ider; och Theodor gjorde så, om ock hans ungdomligaj mer: