Aftonbladet – 2 augusti 1845, sida 2

bland finner så stora namn som en Sjöbergs (vi anhålle om ursäkt att dopnamnet är oss obekant) eller en Theodor Sandströms, hvilka hvar för sig äro af den imponerande beskaffenhet, att man derpå kan tillämpa Holbergs bekanta uttryck: shvis Man skref det Navn på en Steen, så kunde man dermed slaa en Tyr ihjel. —— tt — Herr baron Palmstjerna såsom landshöfding i Östergöthland. Under denna rubrik har Ostgötha-Correspondenten, i trenne serskilda artiklar, framställt åtskilliga gravamina mot hbemälde landshöfdings sätt att procedera i vissa mål. Bland dessa anföras exempelvis: Ouchterloniska målet, der herr landshöfdingen, utan att höra major Ouchterlony, hvars rätt derunder berodde, antog ett anbud å reparations verkställande på Trossby boställe; Marinska målet, der herr landshöfdingen skiljt kommissionslandtmätaren Marin, utan dennes hörande, från förrättandet af ett laga skifte, för hvilket beslut herr landshöfdingen befinner sig under fiskaliskt åtal, samt slutligen en nu öfverklagad auktionsförrättning den 20 sistlidne Juni för utarrenderingen af Kungs-Norrby öfverstelöjtnants boställe. Vid sistnämnda förrättning, hvarom utförlig relation i Östg. Corr: för den 30 Juli förekommer, har herr landshöfdingen förkastat två anbud, det ena å 600 t:r 2 kappar, det andra å 600 t:r 4 kappe samt slulligen antagit ett å 550 t:r 4 kp. Första anbudet, ingifvet af kronofjerdingsmannen Peterson, förkaästades på den grund att börgensmännen, ehuru af domhafvanden ansedde vederhäftige, ej skulle ega nog stort hemmantal; det andra af herr Söderpalm, på den grund, att ena borgensmannen, ehuru äfven af domaren känd för vederhäftig, var lagsökt för en större fordran; det anbud, som antogs, hade blifvit gjordt af kammarjunkaren Westfelt. Uti besvären af Pettersson öfver detta landshöfdingens beslut, anföres, bland annat: att herr landshöfdingen icke till protokollet fogat eller ens deri infört borgensförbindelsen; att namnen å två af borgensmännen blifvit i protokollet förbigångne äfvensom domhafvandens bevis att två af löftesmännen voro hvar för sig vederhäftige för hela arrendebeloppet, samt ändtligen att Petersons anbud att anskaffa ny borgen ej heller i protokollet omnämnes. I detta mål har herr landsh. blottställt sig för och redan från kammarkollegium fått mottaga den tillrättavisande erinran, att det tillkommer kammarkollegium och icke K:s befallningshafvande att pröfva de gjorda anbudens antaglighet, och att herr landsh. fördenskull hade att skyndsamligen till kollegium insända de felande borgensskrifterna. Då landsh. friherre Palmstjerna ingalunda har namn för att stå efter någon af sina kolleger, hvad ett godt hufvud och en tillbörlig driftighet vidkommer, så hemställes om icke de här ofvan mot honom anmärkta oformligheterna lemna öfvertygande bevis på nödvändigheten att till chefer för länsstyrelserna utse sådane personer som i föreskrifven ordning ådagalagt både praktisk och teoretisk kännedom om de många olikartade ärender, som af dessa chefer skola handläggas. Det är icke gerna möjligt, att med någon elementarunderbyggnad i juridiska saker och någon öfning i kamerala göromål begå sådane förseelser, som att besluta utan att höra vidkommande personer och som att tillägga sig den pröfningsrätt, hvilken af ålder tillkommit en högre myndighet. UNDERSÖKNING AF DEN FRÅGAN HURUVIDA SVENSKA PREST-EDEN LÄGGER NÅGRA LAGLIGA HINDER I VÄGEN FÖR LiäROFRIRET ÄFVEN I THEOLOGISKT AFSEENDE. Några ord till Svenska Presterskapet. Art. I. Inledning. Flere tilldragelser i Sverige, lika väl som i Tyskland och andra länder, intyga hvad som så ofta blifvit sagdt om theologiens primater, kyrkans styresmän, tagne in collegio, d. v. s. Prelaturen såsom institution, att den, utan cgentligt sammanhang med christendomen, gör föga afseende på religionen, men är desto mera till för politiken, nemligen den politik, som består i dess enskilda intresses bevakande i strid mot sambhällets allmänna völ, civilisationens utveckling, sanningens kraf och christna lärans egen anda. Att theologiens primater gifva tidehvarfvets brytning namn af panfall på christendomen, då det likväl tvertom utgör ett arbete för christendomens räddning ifrån ett emot densamma fiendtligt politiskt system, begriper man lika så lätt nu, som när alla fordna fallande institutioner fört samma