Aftonbladet – 1 augusti 1845, sida 3

— Sr — — — — SS skulle frånröfva mig verldens aktning och göra mitt ord utan betydelse., Å k Denna förklaring gjorde drottningen ännu bleare. : Kinden förråder dig, min trogna hustru! skada att du ej har smink till hands, du vore då mindre fattig på undflykter. i Förolämpningen återgaf drottningen sin hållning. Hon tog ett steg tillbaka, lade handen på sitt hjerta och sade: Gustaf Adolf, här är ännu rent. Hvitare måhända än den klaraste giftdroppe, som sipprar fram på tungspetsen hos ormen, när den skjuter efter sitt rof. Förundrar det er icke, alt jag vet mera, än som för ert lugn är behöfligt? Men låt komedien sluta, min drottning, när ni ej bättre förstår att spela falskt. Jag vet dessutom ingenting sämre än en dålig aktris, som med furstekronan på sitt hufvud tror sig föreställa ett helgon, när hon som bäst spelar äfventyrerskans roll. Sire, hållt upp och var nöjd — det har sluteligen lyckats er grymhet att förkrossa mig. Begär ej mera — der ingenting mera finns, bad drottningen, och ville lemna rummet. Men han höll henne qvar och ropade fradgande af vrede: Bekänn, synderska, ty du står nu inför den enda domare, som kan döma öfver dig, bekänn, att du intrigerat mot din konung, att du uppmanat din bror att tigga om nåd för mig hos Frankrikes tyrann? Icke om nåd. — men om fred. Natt och dag har jag bedt för ditt väl och försökt att vända j dina farligaste fiender ifrån dig, genom att beveka !