Aftonbladet – 29 juli 1845, sida 2

nits ibland de åskådande. — Det berättas att äfven Hr Tiedeman besökt Italien, för sin utbildning i konsten. Ett prof på huru han lyckats ser man här; men man finner äfven att han i södern icke glömt sitt hemlands penater: hela taflan har icke ett drag, som ej är äkta skandinaviskt — ansigten, drägter, bohagsting, stugans trängsel och ämnets kraftfulla poesi. — Af Hr Tiedeman förekommer här likväl äfven en bild från södern (JM 434) en Neapolitansk fiskarev, en solbränd, muskelstark, svartsköggig man, som sitter vid stranden af en sydlig hafsvik och arbetar på elt nät. Äfven denna tafla är i olja. Figuren är vacker; men visar icke de neapolitanska nationaldrag, som Hr Lundgren så karakteristiskt efterbildat (JE 93, 94); också ha vi hört att någon bland våra Romfarare trott sig i dess urbild igenkänna en för de unga artisterna ganska bekant romersk skomakare, som brukar tjena dem till modell. Bland akademiens elever hafva flere äfven producerat genremålningar för denna -exposition. Af Hr Boklund ser man två sådana; begge oljemålningar. Det ena (M 472) är ett konversationsstycke; kostymer från trettioåriga kriget. Tr Boklund har här icke nödgats att brådstörtadt komponera ett utkast, som sedan måst oförändradt bibehållas; han har ägt tid att välja sina figurer med omsorg och afpassa utförandet derefter, och sådant till produktens förde!. Isjelfva verket kan en framställning från en annan tid än vår icke blifva annat än en mosaik, af långt för detta porträtterade figurer och bisaker; men kopieringen är här gjord med omsorg, och sammanställningen till ett helt, med dertill hörande behandling af hållning och färger, har så lyckats Hr Boklund, att hans tafia kan försvara sin plats i någon samling af äldre afbildningar från samma period. Om den andra oljemålningen (JV 4753) föreställande en pilgrim gäller, i afseende på originalet, detsamma som om den förra; i Sverge ser man inga pilgrimer, och bilden — eller åtminstone kostymen — är följaktligen ett lån. Till teckning är den oklanderlig; men målningen tycks antingen vara ofulländad, eller ock temligen vårdslöst utförd; ty taflan lider brist på hållning. Hr L. A. Lindholm tycks vilja tillegna sig de Nederländska målarnes maner i sina genrebilder, M 4179: en sofvande flickar, M 4180: barn, som läsa för en gummar, M 4814: ngubbe och gosse med en hund, och JM 482: gubbhufvudr. Bland dessa har JE 4814 blifvit belönt af akademien med ett penningpris af 40 Rdr Bko; den utmärker sig ock genom anordning och färgharmoni. Närmare de nyssnämnda mönstren kommer JM 4179. Det är en ganska vanlig pigfigur; hon sitter bakutlutad på en stol, och sofver; men en verkligt sofvande modell synes ha begagnats till första utkastet, och det är troget kopieradt, både i teckning och kolorit. Oljmålningen på denna tafla är behandlad med färdighet och gör effekt. JV 482 tycks vara ett studium efter någon äldre tafla. I JE 480 har Hr Lindholm beträdt samma bana som Hr Ringdahl; teckningen har likväl icke här förutsatt den ögonblickliga uppfattning, som röjer sig 1 den sistnämndes barnfigurer; men målningen är utförd med sorgfällighet. Hr Lindholms hela mantr är imedlertid för allvarsamt, för att lämpa sig särdeles till framställningar af ifrågavarande slag. Slutligen ser man äfven af Hr N. Andersson två genrebilder i olja; en, ME 1484: aSörjande barn och en, M 485: Flicka med en fjäril. Teckningen i begge är riktig och uttrycket sannt och naturligt; men i sjelfva måleriet tycks Hr Andersson ännu kämpa med tekniska svårigheter. Det råder någonting obestämdt och töcknigt i hans penseldrag, utan vederlag derför i raskhet; häraf har händt att de enformiga och starkt brutna färgtonerna ge JV 484 utseende af en aqvareHtafla, och att 4835, som är så mycket brokigare, synes vara förfärdigad med hvad man kallar orientalisk målning. (Forts. följer.) FINSK LITTERATUR. DA FSA SA a a TT ST SE JA