Aftonbladet – 28 juli 1845, sida 3

(Införes på begäran.) NÅGRA REFLEXIONER ÖFVER NUTIDENS (GA KOMPOSITÖRER. Det torde svårligen kunna nekas, att konsternas ståndpunkt i ett land icke otydligt angifver nationens bildningsgrad. Det är och blir således ett vackert företag att artisten använder sina bästa krafter, för att söka medverka till konstbildningens spridande, utan att han derföre bör påräkna belöning eller tacksamhet, ty från det ögonblick inpulsen för hans sträfvande utgår från denna punkt, så har han redan intagit en falsk position, och följden blir att en del af denna oumbärliga andliga renhet. hvarmed hvarje konst måste utöfvas, går förlorad. Hvad nu specielt Musiken beträffar, så är ingen mindre lyckligt lottad än kompositören, ty oaktadt han är skaparen af det som uppföres, så blir han dock genom de exequerande försatt i bakgrunden, och dessa, men icke han. taga förnämligast publikens uppmärksamhet i anspråk. Poeten. Målaren, Bildhuggaren. o.s.v. stå i ett bättre förhållande derigenom. att de icke allenast kunna direkt öfverlemna sina arbeten åt publiken utan äfven närmare ingripa i folkets moraliska och historiska intresse. Att således kompositörn, som enligt sakens natur har en vida mindre fördelaktig ställning än alla öfriga konstnärer, såvida den satsen får gälla: att hvarje med talang wöfvadt sträfvande bör trygga en tarflig existens — stundom låter förleda sig till afvägar, för att kanske ernå några nödvändiga materiella fördelar, kan visserligen förklaras, men dock ej ursäktas. Det är derföre af största vigt, att de som af naturen blifvit begåfvade med talang för komposition, noga pröfva, om äfven den orubbiga viljan, att endast göra det bästa. finnes. ty annars är i sanning hela konstnärslifvet en ömklighet och retroaktivt verkande på tidsbildningen. Att såsom ett nödvändigt vilkor för ernåendet af en högre artistisk ståndpunkt, icke allenast en vidtomfattlig och klar theoretisk underbygnad erfordras, utan äfven en djup insigt uti musikens högre väende, torde knappast behöfva anmärkas. Då imedjertid icke sällan unga kompositörer företaga destörsta arbeten utan att ens vara herre öfver de vanlizaste kontrapunktiska former, så torde det icke vara alldeles öfyverflödigt påpeka. att aldrig något verkligt konstnärskap kan ernås, såvida tonsättaren icke uppsvingar sig så högt inom theoriens område, att han med säker hand förmår beherrska alla kontrapunktiska vändningar och i synnerhet Fugans rikhaltiga kombinationer, ty, det är först igenom desse sednare xercitia, som kompositörn lär sig att inom denna Enhet (Fugsns grundidt) behandla motiverna uti de mest mänfaldiga nyanser — och detta är konstens idlaste regel och dess högsta triumf! Unga tonsättare börja så gerna med att komponera Romanser och Visor utan att ana, att det är ust denna genre som obemärkt drager dem in i mar och vissa formbildningar, hvilka sedermera icke Han lägga väsendtliga hinder i vägen, när frågan väller att komponera ett större musikstycke, s.t. ex. ;n Sonat, Trio. Quartett o. s. v., och hvilka arbeten ;Idrig kunna någorlunda artistmessigt utföras, såvida cke förmågan att sammanbinda flera ideer till ett relt förefinnes. Det är otvifvelaktigt derföre bättre, åframt våra unga tonsättare vilja ernå en väsendtigare ståndpunkt inom musikens område, att deanända sina ungdomskrafter på försök uti Sonat