Aftonbladet – 28 juli 1845, sida 3

hvar i sin tur, komma att försöka samma utväg att få sina nuvarande privilegier förlängda. Häruti ligger alls intet underligt; ty vederbörande bolag äro icke så enfaldiga, att de ej gerna fortsätta en rörelse, som ger en så ovanligt rik afkastning, om de kunna ernå det endast genom en ansökning. När ej annat återstår, så försöker man då naturligtvis att trumfa sig till framgång åt sin sak genom förespeglande af den påföljden, att inga privatbanker skola kunna uppstå, i fall minsta inskränkning göres i de nuvarande förmånerna. Kommer nu an på huruvida regeringen skall visa den påräknade svagheten för dessa förespeglingar. Det torde härvid i första rummet icke böra lemnas ur sigte, att Reg. i sådant fall skulle förbise Ständernas opinion jemte all den klagan, som mängden af folket i landsorterna med så mycket skäl fört öfver riksbankens sedlars utträngande genom privatbankernas, äfvensom den olägenheten, att så länge privatbankerna få fortfara på nuvarande fot, komma de i sjelfva verket icke att blifva annat än enskilda liskontkontor, med jJemförelsevis obetydlig nytta ör en verklig bankrörelse. I andra rummet förjenar eftersinnas, buruvida det är så farligt med len nu sporda hotelsen att inga privatbanker cunna uppstå enligt den af Ständerna föreslagna agen. Det är visserligen sannt, att bankerna då cke kunna göra alldeles så stor vinst som med ina närvarande privilegier; men 40 å 42 prosent af kontanta kapitalet måste i alla fall, med n någorlunda omtänksam förvaltning, kunna oelbart påräknas; och när vanliga penningeräntan ndast är 4 till 6 procent, så vore det besynnerigt, om ej personer skulle finnas hugade att plaera sitt kapital i en rörelse, som otvifvelaktigt kulle gifva åtminstone hälften deröfver, samt der ktierna nästan när som helst böra kunna realieras, åtminstone ojemnförligt lättare, än de melel som nedläggas i fabriker eller fasta egendonar, hvilka likväl äro långt besvärligare att sköta. för vår del tro vi också fullt ut, att de nu fatade bosluten af tvenne banker endast äro alt jetrakta såsom en demonstration på försök, och tt det ingalunda hafver sig så farligt med saken är det blir allvar af, som det för ögonblicket åter.