Aftonbladet – 28 juli 1845, sida 3

tet farlig han var. Såsom statsman ville har vinna allt med rena händer, men han glömde att hans motståndare icke sällan iakttogo ett om vändt system, mot hans. Hvad som dock kan ske mest af allt inverkade oförmånligt på han: regering. var den medfödda, ständigt underblåst: öfvertygelsen om sin viljas orubblighet; ty denna egensinnighet gjorde honom döf för alla andras uttalade åsigter, och kom honom att stå ensam, der han som bäst behöft att vara omgifven. Hans olta upprepade favorituttryck, och med hvilke! han trodde sig kunna nedslå hvilka argumenter som helst, detta fattiga: Jag vill det och det äl no., karakteriserar honom tillfyllest, och har här icke så litet bidragit att ombilda en hederlig och rättänkande man till en oefterrättlighet af första ordningen. Vid tretton års ålder förlorade Gustaf Adol sin snillrike fader. ÖOstridigt gjorde den rysligs händelsen på gossen ett djupt och varaktigt intryck, och blef måhända orsaken till den misstänksamhet, som sedermera, lik en gna gande mask skulle förtära hans framtidslugn, och på samma gång öka hans redan synliga förakt för menniskor. Ställd under sin farbroders förmynderskar och troligen ej alid les oförmögen att blicka in : denna sin ledares mindre ridderliga natur — var det väl ej underligt, om han antog den yttre år erhållsamhet. Som mången kallat hårdhet, mer som egentligen frtiente namn af stolthet. Ty ingenting uppmun!rar mera ungdomen att slut: sig tillsammans, än kölden och obevågenheter hos dem, under hvilka den miste subordinera Så lärde sig Gustaf Adolf tidigt att blifva allt för sig sjelf, utan att räcka till för andra, då han nu