Aftonbladet – 28 juli 1845, sida 2

KONGL. AKADEMIENS FÖR DE FRIA KON. STERNA EXPOSITION, 1845. (Forts. från JE 167.) Genremålningar. Denna benämning har ännu någonting obestämdt den är ny, fastän det som dermed betecknas visst icke uteslutande tillhör den nyare tiden. I all mänhet förstås med genremålning en trogen spegelbild af uppträden ur det verklisa lifvet; och i fall en historiemålare utbyter idealiserade figurer och bisaker emot porträtterade, antingen efter individuella urbiider, som han införer i sina kompositioner, eller efter modeller som kopieras utan afvikelse i teckving, hållving och kolorit, så frambringar äfven han genremålningar. I denna mening skulle man kunna säga, att den gamla Flamandska och Tyska Skolan, den nyaste Holländska, Belgiska och Franska, till största delen den gamla Spanska, samt vissa bland de gamla Italienska Skolornas mästare, alla målat genrebilder, utan afseende på ämnet. Målaren har dervid, inom sin konst, samma uppgift som den nyare tidens romanskrifvare och novellförfattare inom sin; också ser man dem nu mera dagligen räcka hvarandra handen, för att illustrera hvarandras produktioner. Naturhärmning är här det högsta; konstens fulländning består i att återgifva naluren så sannt och lefvande som möjligt. Om artisten dervid är dispenserad från den antika historiska konstens anspråk på förmågan att idealisera, så fordras af bonom i stället en vidtomfattande talang att Porträttera; och sammanhåller man dessa båda färdigheter, som högst sällan finnas förenade hos samma person, så blir det svårare än man vanligen tror, att afgöra om den egentlige historiemålarens eller den fulländade genremålarens konst är störst. Professor Sandberg har prydt expositionen med en genremålning (JV 48), helt liten till omfång, men af mycket intresse. Man ser derpå en flicka RRD SST FY TRATT 3 VERA ANTAR DIETEN EINE ERAN