Aftonbladet – 28 juli 1845, sida 2

rade. (Fig) ee — Festira lente. Dagligt Allehanda för i dag innehåller ett exempel på tillämpningen af denna grundsats inom stadens embetsverk, uti en revisionsfråga. Stora barnhuset härstädes har nemligen rätt till alla de öfverskottsmedel å Justitiekollegii inkomster, som uppstå sedan pupillernas medel blifvit förvaltade och deras räntor godtglorde samt förvaltningskostnaderna afgått. Imedlertid lärer någon granskning af Justitiekollegi räkenskaper från Barnhusdirektionens sida ej kommit i fråga förr, än år 18414, då revisorer utsågos att granska räkenskaperna för 40 år, från 1829 —59. Den 4 Juli 1842 aflemnade revisorerne sina anmärkningar vid dessa räkenskaper. Ofver dessa anmärkningar infordrades om hösten 4842 genom magistraten Justitiekollegii förklaring. Med dennas afgifvande dröjde ungefär ett år eller till Oktober 4843, hvarefter den lemnades till Barnhusdirektionen för påminnelsers afgifvande. Dessa aflemnades i November s. å. och öfversändes jemte direktionens skrifvelse, till magistraten de första dagarna af Januari 4844. Då lågo de på magistratens bord till Juli månad, eller mer än ett halft år, innan Justitiekollegii ytterligare förklaring infordrades, och detta kollegium behöfde sedan åtta månader för att afgilva den, hvarefter, såsom det heter i revisorernas skrift om saken, magistraten åter lagt målet på bordet för att i fred och ro hvila,. Deputerade eller revisorerne hafva i anledning hiraf hemstälit till barnhusdirektionen om påminnelsers afgifvande. Detta exempel utgör utan tvifvel ett af de flere taland: bevisen på den lingsamhbet, hvarmed en del ärender bedrifvas i vår skrifvarestat. Man skulle I:kväl efter vår tanka göra orätt om man af denna händelse hemtade den föreställningen, att felet ligger egentligen uti lättja och maklighet hos embeismännen. Visserligen är det svårt att förklara t. ex. ett halft års dröjsmål med en sådan preliminäråtgård som att blott infordra en förklaring, annorlunda än såsom en försummelse;l men då man känner, att både sekreteraren i magistraten, kamreraren i justitiekollegium och flere af detta kollegii embetsmän äro ganska sträng! sysselsatte, hvilket äfven är händelsen med åtskillige af rådmännen, så kominer man otvunget till den slutledningen, att felet ligger i sjelfva organisationen, hvilken icke vanligen tillåter stadens s. k. kollegler mer än en sessionsdag i veckan, och tvifvelsutan åstadkommer det mest tunga och bristfälliga förvaltningsmachineri, man kan tänka sig, samt utgör en verklig typ af föråldrad kollegial styrelseform.