Aftonbladet – 28 juli 1845, sida 2

förtjenar ej något mera all brännmärkas af van ärans stämpei än den makt, som äfventyrar de allmännas väl, som undergräfver det moralisk: vilkoret och i oordningen bar sin ordning. Mensk. ligheten har visserligen många grader af förned ring, men den lägsta måste vara tyrannen förbehållen. Eller finns det något mera vidrigt än er regent som misshandlar sitt folk, och som äj obarmhertig att tro sig kunna vinna något i de sinas förlust. Han liknar en bödel i stort oci och hans regemente en bråttmålshistoria. Åtskilliga af dessa tankar hafva tillförne ho: mig gilvit sig lult, och jag förklarar dem oskilj aktiga från min öfvertygelse. De äro åtminstont en fullkomlig motsats till de åsigter, med hvilk? Gustaf IV Adolf genomdref silt system, detta med hvilket han förlorade svenska folkets aktning och sin krona. Ingen har bättre än denne mo: nark intygat: hur långt en nation följer sin sty relse, när det bär åt afgrunden, samt hur tank löst en regering kan gå dit. Exemplet innefatta för samhällslifvet mera att begrunda än minger lärobok 1 statskonsten. Gustaf Adolf, för ati ej förlora allt medlidande och öfverseende hos efterverlden, bör betrakta från tvenne hill, nemligen från ihronens och de enskildta lifvets ståndpunkt. Hvad han på förr: stället rent af förlorar, det återvinner ban, til någon del, på det sednare; ehuru ban äfven som privat man, såsom make och far, understundon glömde till och med de första, de naturligastc pligterna. Hur många motsatser korsa hvarandra ej ut denna karakter, örosom så hård, så tillsluten, si förtorkad eller stelnad i etikettens skola, ömson