Aftonbladet – 16 juli 1845, sida 2

spelverk, som endast drog honom ifrån nyttigt arbete. Så hade Giovanni upplefvat femtonde året, då modren dog. Väl hade han icke bjertligt älskat henne, men kände sig dock vid denna förlust så ensam och öfvergifven. En munk, som blifvit kallad till den döende, fann gossen tröstlös vid modrens dödsbädd och tog honom med sig till klostret, der priorn, en ädel, menniskoälskande man, antog sig den ötvergifne och erfor att han efter sin mor kallade sig Tortoni; men var förgäten och förskjuten af fadren. Prinsens lättsinne och hårdhet upprörde den andlige; han skre och erinrade honom allvarligt om sin pligt emot Giovanni; men prinsen uppto3 illa denna anmaning och sände väl en summa till ynglingens uppfostran, men med förklarande att han icke ville vidare höra af honom. Priorn insåg, att, under sådane omständigheter. I bans skyddling borde välja något yrke, hvarigenom han kunde vinna säker bergning. Han pröfvade derföre uppmärksamt Giovannis anlag och böjelser och gjorde honom slutligen förslaget, att helt och hållit ägna sig åt musiken, då han hitItills allt för mycket försummat vetenskaperna och hans svaga hälsa icke tålde någon ihärdig lansträngning. Detta förslag instämde med TorItonis hemliga och innerliga önskan; han antog med förtjusning den faderliga vännens råd; lärde af vettenskaperna endast det nödvändigaste och egnade alla sina bästa krafter på den hos honom herrligt uppblomstrande konsten. Klostret der han lefde, var berömdt för sin utmärkta kyrkmusik, det felades således icke den unge furstesonen förebilder och lärare ock så var det, i anseende till hans stora talang, icke-underligt, att lefter tvenne år, vid alla högtider, hela orter tillströmmade för att beundra Giovannis hänfö. rande, emellan allt och tenor sväfvande stämma Priorn, som sjelf förstod musiken, visste att Tor toni icke kunde bildas i en bättre skola, än der