Aftonbladet – 16 juli 1845, sida 2

deri vilja framträda kraftigt och lefvande i verldsbistorien; då det norska folket på den tiden, trots all hotande fara, för verldens ögon nedlade påståendet om sin oafhängighet-och sjelfständighet så var detta en äkta skandinavisk tanka; då dei norska folket i den följande menniskoåldern använde : alla sina krafter för att genomföra denna tanka, som den princep, hvilken lifvande skulle genomströmma samfundets finaste nerver och ådror, så var det en skandinavisk bedrift, som hvad Norge angår måste träda i stället för många tal; och att det folk, för hvilket folklifvets sjelf ständiga utveckling hade blifvit det högsta, måste nära Hfiigt deltagande för hvilket annat folk som belst, som utvecklade idder i samma riktning; att det också i samma min som det kom till medvetande af sitt verldshistoriska kall, måste glädja sig åt, att se närbeslägtade folk samverka till samma stora mål, var i och för sig icke allenast troligt utan visade sig också som verkligt genom det förhållande, hvari norrmännen nu så gerna tänka sig till det svenska brödrafolket. Från den dagen då, helt nyligen, en högsinnad konungs höga ord för hela verldens ögon ställde det norska folket som jemnbördigt och Lika berättigadt med det svenska, och der var all anledning tro, alt det svenska folket blifvit belåtet dermed. var det intet som hindrade norrmannen att med glädje lägga handen i den svenske brodrens. Saken mellan Sverize och Norce var då på det rena. Att alla tvisteämnen, som äro till eller kunna uppstå de norska och danska folken emellan, måtte i vänlighet jemnas, att det ena folket tryggt må känna sig kunna intaga den plats vid det andras sida, som det med rätta kan fordra — det trodde talaren att han kunde yttra som en allmän norsk önskan. Han trodde den ligga innesluten i det lefvande hopp, som säkert lefds hos foiket bland Norges fjellar, att Försynen ville välsigna hvart och ett godt och ärligt sträfvande — det vare sig af konung eiler medborgare ; landet — för att bevara och utveckla det danska folkets nationalitet och häfda dess ärofulla plats i folkets råd. Han visste att det skulle finn: genljud från Norges fjellar, då han i denna hög tidliga stund utropade ett lefve för Danmark. UPS SEUTTAEN