Aftonbladet – 14 juli 1845, sida 2

STOCK IITOLB. De på förmiddagen ankomna utländska poster medförde tidningar från Paris och London af d. 4, samt från Hamburg af d. 8 dennes. FRANKRIKE. Deputerade kammarens arbeten kunna nu nästan anses slutade, sedan inkomstbudgeten d. 5 Juli blifvit beslutad. Guizot lemnar ej Paris förr än Pärskammaren äfven afslutat budgeten, hvilket likväl nu lärer snart ske, sedan regeringen återtagit några i Deputerade kammaren icke i sin nelhet bifallna lagförslag; sedan reser han till Viehy. Jernvägsförslagen emellan Tours och Nantes samt Paris och Strasburg äro äfven af kamrarne gillade, äfvensom ifrån Aix till Avignon och från Dieppe och Fecampes till Havre. — Upprättandet af en bankafdelning i Algier är bifallet. Kejsaren af Marockop,, (han kallas så af franska tidningarne då han är medgörlig, men eljest blott Marockanska sultanen) har ändtligen förklarat sig villig att ratificera fördraget med Frankrike, före d. 48 dennes, och general Delarue skulle före d. 453 inträffa i Tanger i och för definitiva afgörandet. Kejsaren har föregifvit såsom anledning till dröjsmålet, att han befarat att de andra i fördragen mest gynnade nationer skulle yrka på samma fördelar som fransmännen betingat för sid; men sanna skälet har nog varit att han önskat vinna tid, för att se om Abd-el-Kader skulle lyckas i sitt förehalvande eller icke. Påfven har nu officielt svarat på franska regeringens begäran, att han måtte aflägsna alla nu i Frankrike lefvande jesuiter, och på det sätt som man förmodat. Han förklarar sig nemligen icke kunna, såsom kyrkans öfverhufvud, afgilfva en sådan befallning, eller ens gifva ett råd i denna angelägenhet; men deremot har han lofvat att jesuiternas general skulle, på andra skäl, erhålla befallning att i framtiden inga kollegier eller noviziater få bestå i Frankrike och Jesu-sällskapets medlemmar blott såsom verldsligt andlige, samt högst två i ett hus få vara tillsamman, Utom kamrarnes uttryckta tänkesätt och Hr Rossis föreställningar, lärer ett egenhändigt bref från Konung Ludvig Filip, samt kardinal Gizzis råd, bestämt Påfvens beslut i denna del, hvarigenom man tror sig lugna sinnena i Frankrike och befria regeringen från att vidtaga några kraftiga åtgärder. Om detta mål vinnes, synes likväl vara problematiskt, så som sakerna nu stå. Ifrån Algier har marskalk Bugeaud åter inberättat om några smärre lyckliga träffningar emot Arabstammarne, egentligen blott framkaliade a! fransmännens nu vidtagna åtgärd att afväpna alla de stammar vid gränsen, som anses vara osäkra allierade; men derigenom blifva ock dessa mera utsatta för Abd-el-Kaders makt och hotelser. Kan