väntade blott på ett gynnamde tillfälle och detta uppstod snart. Konung Carl Alberts regering började att vidtaga åtgärder mot propagandan. Man hade upptäckt att försök blifvit gjorda till att bestieka armåen. Konungen lät då rigta kanonerna emo! Genua. Der dödades tre personer, i Chambery tre, i Alexandria sex, och 60 dömdes till galererna och fängelser (1835). Österrike sände flera till Spielberg. Mazzini ville likväl icke vika föl de skräckåtgärder, som förstummade hela lande; och vållade propagandans plötsliga afstadnande Han tillbakahölls icke af polisens förföljelser och de ökade emigrationerna ur landet. Emigratio. nen fordrade hämnd, och samfundet tycktes få ökadt mod i Genua och Piemont. Mazzini förenade sig med en pohlsk kommitte och utkastade planen till expeditionen mot Savojen, vid hvilker missgynnande omständigheter bragte honom at begå samma fel, som han förebrått sina företrädare. Så t. ex. vände han sig ej till folket, utar stödde sig på de hemliga sällskaperna. Han lä! tvinga på sig en polack, general Romarino, som sattes i spetsen för företaget. Ian afvaktade e att revolutionen kunde komma i gång genom massorna, utan lät en handfull folk utgå från Genua som Romarino inspekterade och kommenderade liksom hade det varit en stor arme. Knappas lyckades det honom att få 300 man tillsammans och hans vänner kunde icke samla mer än 200 hvaraf hälften icke voro Italienare. Romarino som alltid visat sig obeslutsam, lemnade dem, in nan fienden låtit skåda sig, och Mazzini såg på er dag två års arbete tillintetgjordt. (Forts. följer.)