Aftonbladet – 12 juli 1845, sida 2

TAL HÅLLNA VID DET NORDISKA STUDENTMÖTET I KÖPENHAMN. (Slut fr. gårdagsbl.) Toast,, föreslagen af herr Sturzenbecker för Köpenhamns borgare, vid middagen i Dyrehavem: Norska och Svenska studenter hafva ankommit till Köpenhamn för att besöka sina kamrater. De hafva här blifvit mottagna med en gäst!rihet, som är en af våra skönaste öfverlemningar från det gamla Nordens dagar. Men de Danska studenterna hafva icke länge fått vara allena om sina vänner. Köpenhamns borgerskap har med en missundsamhet, lika ädel, som allmän, hastat att förmedelst denna fest i det gröna bevisa de anlända fränderna sin själs innersta håg och sitt varma deltagande i den skandinaviska rörelsen. Och detta, mine herrar! är det stora med skandinavismen, att denna ide, ehuru ännu blott få år gammal, redan vuxit till en sådan allmänlighet och omfattning. Det är icke mer en studentfest, detta möte, det är en folkfest. Redan denna gång har det varit svårt att finna lokaler nog stora för att rymma de deltagande; om tio år skall det icke längre bli möjligt att förnya dessa fostbrödrakärlekens folkvandringar, vi skulle icke finna nog vidsträckta fält, för att uppduka gästvänskapens bord. Men hvarhelst numera en Dansk, en Norsk och en Svensk man mötas, der skola ge med hvarannan dela sitt hjerta och sitt bröd. Det är derför vi redan nu, vi härvarande Norrmän och Svenskar, äro berältigade att i hela det Norska och Svenska folkets namn hembära Köpevhamns Borgare vår renaste och heligaste tacksamhet för denna dag, och jag går säkert allas edra känslor till mötes, då jag dermed serskildt förbinder ett uttryck af vår vördnad och våra sympathier för Köpenhamns Borgarerepresentation, denna utvalda legion, hvilken i de sista tiderna uti sitt fäderneslands politiska angelägenheter ådagalagt så många storsinta prof af frihetskärlek , ihärdighet och politiskt mod.: — En jublande skål för Köpenhamns Borgare och Borgar-representanter! Derefter adresserade sig herr prosten 4. A. Afzelius från Enköping, som på studenternes från Upsala inbjudning åtföljt dem på deras Köpenhamnsresa, till. de i Dyrehaven närvarande bönder, i följande vackra och bhjertliga föredrag: Mine herrar! — Nej, således må jag icke tilltala eder. Jag erinrar mig från -min hembygd: väl är bonden från urminnes drott, eller herre i silt hus — så framt:hustrun icke är det (Bravo! Bra!) — Nå jag märker nu, att således lär äfven här i landet vara — och det är skönt, det är godt att så är, ty det är kärleken som -gifver med sig, och ofta nyttigt för bonden att han lyder sitt statsråd qvinnan; det är ju hon, som gläder hans lif och torkar svetten af hans panna. (Bra! Bra!) — Således vill jag tilltala eder; såsom -Svenska män ännu kalla sig: Dannemän! —; Mina bröder! Jag är icke fremling i bondehyddan. Vi Svenskar, som stå här framför eder, äro till stor del af Nordisk bondestam. (Hör! Hör!) — Jag såg, under färden till denna fest, torftögar, som: skola värma någon bondehydda. Äfven jag uppväxte på sådan ort, der: vid torfvens glöd på hyddans härd jag hörde Sagan i vinterqvällen; om förfädrens mandomsrön och huru: Skandinaven fordom visat sin trohet mot drott och fådernesland. Det kan väl hända, att den: höga veklingen ur vällustens gyllene salar förnämt rycker på axlarna vid ordet torfrökn. (Hör! Hör!) Men mången Skandias sön, när Han sin kosa ställer Tillbaka till sitt hem från marmorsalars färd