Aftonbladet – 10 juli 1845, sida 2

skiljas derutinnan, att det förra meddelar kunskap om, hvarföre så eller så är, det sednare endast aff så är. Det Stockholmska Institutet har, såsom redan sagdt är, endast fragmentariskt och i de flesta fall, i anseende till bristande förkunskaper, onyttigt sysselsatt sig med det förra och icke ens till någon fullständighet med det sednare, utan stadnat på ett ännu lägre trappsteg, eller ett bemödande att meddela handlag till frambringande af fenomener utan ens historisk grund, eller, med andra ord, icke ens handtverks-skole-undervisning, utan allenast verkstadsundervisning. I sammanhang härmed står den åsigten, att Institutet skulle vara ett samlingsoch förvaringsställe för uppfinningar, som erfarenheten, snillet elter slumpen föranledt, men icke en skola för sådana kunskaper, utur hvilka anledning hemtas att söka upptäckterna. Uttryckeligen har den satsen vid Institutet sökt göra sig gällande, att industriens s. k. grund-kunskaper, mvathematik, naturlagarnes studium, Varu-kännedomen och de sköna konsterne, blott äga theoretiskt värde, men icke lända till någon hjelp i dt praktiska, då theorien kommer först flera år efteråt, sedan erfarenheten och det medfödda snillet gjort de nyttiva upptäckterna. Detta påstående, grundadt i afseende på åtskilliga uppfinningar från äldre tider, då de ifrågavarande vetenskaperna voro mindre utvecklade, är deremot fullkomligt ogrundadt i afseende på den förvånande mängd upptäckter, som i sednare tider skett och dagligen ske. Af dessa hafva ganska få gått före vetenskapen, utan de fleste uppstått just genom vetenskapens ledning. En allmännare spridd vetenskaplig bildning skall icke blott bidraga att framdrifva den techniska forskningen och uppfinningen, utan ock, hvad som ingalunda är mindre vigtigt, skydda industri-idkarne mot de förluster, som en lättrogen okunnighet kan lida af charlataners förslagsmakerier, älfvensom af en hop egna funderingar, hvarpå mången förspillt förmögenhet, tid, ja, förnuft, t. exPerpetuum mobile o. d. Mot sådant ligger intet skydd uti handafärdighet eller recepter. Öfver ygelsen, att vetenskaperna på ett förvånande vis förmå lätta arbetet uch finna den genaste och säkraste vägen till målet, har också gjort sig så allmän, att språkbruket begynt ge namnet p,civiliserad åt de nationer, som i sin industri anlita vetenskapernas ledning, men ,ociviliserad, åt dem, som drifva sina näringar endast på grund af empiri och tradition. Äfven Sverizes Konungar och Ständer hafva, efter landets lörmåga, sökt göra alla yrken delaktige af vetenskapsernas mäktiga hjelp. Sålunda finnas offentliga undervisningsanstalter för militär-, bergsmannaoch landtmanna-yrkena, för skogsskötseln, sjömansyrket, de sköna konsterna o. s. v. Technologiska Institutets grundtanke är alldeles enahanda, eller att bereda slöjder och fabrikationer ett tillfälle att fotas på någonting säkrare och allmängiltigare än tradition, handläggning och till älliga påhitt. Med dessas ensamma tillbjelp är det visserligen möjligt, att ett och annat yrke kan drifvas med en relatift icke obetydlig fördel, likasom krigare af äfven öfverlägsen konst i alla tider blifvit bildade genom en helt och hållet praktisk öfning i vapnens bruk, bergsmän genom blott handläggning vid smältning och smidning, sjömän genom att sältas om bord på fartyg och genomgå en lång öfning, 0. s. v.; man säkert är, att intet af dessa yrken på det sättet hinner till den fullkomlighet och stadga, eller, hvad kanske vigtigast är, till den allmänlighet, som betryggar nationen i dess helbet om fullständig nytta af dem och om deras oafbrutna kontinuitet. Nationen får, om det tillåtes alt så säga, icke fasta på dem genom den tillfälligheten, om än aldrig så ofta upprepad, att ovanliga snillen och ovanliga påfuud framträda; men hon får det, om ett ansenligare antal personer jemt invigas i de vetenskapliga grunderna och bilda en stående elit-korps med homogena kunskaper. Äfven uppöfver denna korps svingar sig i alla fall det ovanliga snillet, men då med så mycket större ära, likasom med den så mycket större tillfredsställelsen att blifva fullständigare begripet och uppskattadt. Så hafva kommiltterade, efter hvad ofta är sagdt och icke för ofta kan upprepas, uppfattat grundianken af elt Techniskt Institut; och de hafva följaktligen icke kunnat annat än i hög grad bedröfvas öfver den vändning, som en dylik läroanstalts verksamhet från första stund visar sig hafva tagit här, oaktadt att stiftningshandlingen och stadgarne omisskänneligen åsyfta nära nog detsamma, som här ofvan är i underdånighet framstäldt såsom den, efter kommitterades tanke, riktiga uppfattningen af ett dylikt Instituts bestämmelse. De pInstitutioner, hvilka efteråt tillkom-! mit, såsom utväxter på Stadgarna, hafva grund