Aftonbladet – 3 juli 1845, sida 3

BPEDAOSRG EO re TE POR ETEN OSA TEATER senare KAD ord festen, som president, och musiken stämde upp en dundrande sång. Af talen, liksom af de flera för tillfället författade sånger, vände sig naturligtvis många kring det gamla ämnet: betydelsen för Danmark af den 28 Mai; men det var märkligt hurusom de respektive talarne, om än mer och mindre otvunget, reserverade sig mot all sådan tydning, som skulle festen gälla ständerinstitutionen i dess närvarande skick och verksamhet; man höll sig mindre fast vid hvad som hittills utvecklat sig under auspicierna af denna folkrepresentation, än liksom grep i hoppet efter. hvad som möjligen en gång kan blifva dera; ja, en talare förklarade helt uppriktigt, att hela det! närvarande statslifvet i Danmark vore att betrakta som en af dessa mellanstunder, då folken, liksom: individen och hela naturen, behöfver taga sig en liten lur, för att sedan bli så mycket kryare. Efter måltidens slut höllos ännu flera tal för den ständigt växande folkmassan — den besteg sig nu på eftermiddagen säkerligen till en tiotusen menniskor — ute i skogen, der en gammal, temligen ansenlig sten, hvilken af traditionen göres till en domaresten, begagnas såsom tribun. . Bland andra uppträdde här Orla Lehman, som de variis rebus et nonnullis aliis i en fjerdedels timmas tid höll ett det mest inspirerade och briljanta föredrag, jag ännu bört af hans mun. Äfven Drewsen talade till folket. Det var i sanning ett imposant skådespel, hela denna brokiga menniskomassa, lyssnande till en politisk talare, ute i den fria naturen, under bokarnas lummiga kronor och i åsynen af det eviga hafvet Man lär sig i ett sådant ögonblick begripa hvad det kan göras af massornas kraft, och den stund slår väl en