Aftonbladet – 3 juli 1845, sida 3

sätta i stället för lagliga bevis och offentliga hand-; lingar, kyrkornas och presterskapets, som då i sekler skulle underlåtit att besvära sig öfver, att denna deras egendom, tvert emot privilegier, konungaförsäkringar och allmänna föreskrifter, blifvit beskattade och onererade, såsom skedt är. Äro nu hemmanen kronans, då har Eders Kongl. Maj:t full makt att bestämma öfver så väl åborätten, efter gällande lag, som öfver skatteköpen. Äro de åter kyrkornas och presterskapets, då skulle Eders Kongl. Maj:t säkerligen lika litet vilja blanda sig i frågorna om någotdera af nämnde förhållanden. Om Eders Kongl. Maj:t täckes fästa nådig uppmärksamhet vid de skäl, som å begge sidor blifvit anförde för och emot kronans eller kyrkornas rätt, skall Eders Kongl. Maj:t säkert finna, att den förras icke mer är tvifvel underkastad, hvad beträffar alla de så kallade numererade kyrkohemmanen, hvilka, enligt så väl Lunds Landabok, som sednare Jordeböcker, endast baft en! viss ränta (landtgille) anslagen till kyrkor eller presterskap, och hvilken ränta ofta finnes disponerad till fiera kyrkor på en gång, eller till en kyrka och en annans prest 0. S. V., hvarutaf synes att ingendera haft full eganderätt, utan altj: den tillkommit staten, samt alt Danmarks Konungar, på sätt älven alla dettalands historiska verk, l. dess kyrkoordination af år 43542, och dess ko-l. nungars recesser under 4390 och 1680-talen utvisa, endast deraf anslagit vissa inkomster till pkyrkor, skolor, kloster och prester,, men att allt novissty förblifvit kronans eller deras, åt hvilka konungarne, genom gåfva, förläning, köp, byte, pantsättning o. s. v., helt eller till en del öfverlåtit kronans rätt. Deremot täckes Eders Kongl. Maj:t nådigst finna, att de, som söka försvarajl kyrkornas och presterskapets anspråt, icke egent-l. ligen äga annat att stödja sig på, än all dessaj, numererade hemman, i 4646 års Jordebok, fått. en särskild kolumn, under rubriken Kyrkohemman: en åtgärd, som embetsverken visat varal tillkommen allena såsom en ordningsanstalt, för att skilia de hemman, af hvilka räntan tillstörrel eller mindre del utgick till kyrkor och presterskap, ifrån de andra kronohemmanen, helst denna kolumn endast varit en underafdelning af kronohemmans-kolumnen. Alla de öfriga skäl, som hemtats af gamla resolutioner i fråga om kyrkornas och presterskapets eller enskildes rätt till de ovissa inkom-; sterna af kyrkohemman, hvilka, efter provinsen Hallands öfverlemnande tull Sverige blifvit förlänade, pantsatte eller öfverlåtne till enskilda personer, kunna endast bevisa, att kyrkoförvaltningar och presterskap redan då gjort anspråk på Städselrätten och i några full lyckats att tillvälla sig den, men alldeles icke att de lagligen ägt den. Dessutom hafva embetsverken upplyst, att under dessa tider, då dels ständiga krig, dels landets förvaltning ömsom för Svensk och Dansk räkning vållade oordningar och oskick inom förvaltningen, rnånga andra missbruk skett med kronohemmans disposition och städsel, så att till och med statens embetsmän, hvilka haft viss ränta på lön sig anslagen, vågat för sig sjelfva upptaga städjan 0. s. v. Det torde således vara ostridigt, att Kyrkoförvaltningar och Presterskap, derest de vilja yrka åtnjutande af de ovissa inkomsterna af ifrågavarande bemman, i enlighet mad hvad dem ålagts i Christian den IV:s Recess 4 Kap. 59 Art., böra förklaras skyldige att visa åtkomstb, De halva nemligen, enligt samma Recess, i 3 Art., varit anbefallda, att, om något vore kyrkan frånhändt, återfordra det ech derpå skaffa slutlig dom; dej voro äfven ålagda, i 49 Art., att hålla Liggare: (Kirkestoel), hvari alla kyrkans egendomar och! inkomster skulle finnas införda. De måste alltså! kunna förete ordentliga handlingar, eller åtmin-! stone kunna visa, huru och när dessa förkommit, eller af hvad skäl de kunnat utfordra städa af! ( åboerna. Allt detta visar, att en undersökning om förhållandet hvarken bör vara så invecklad, som man sökt föregifva, eller så obefogad, soml! Presteståndet förklarat den. Dessutom och då Götheborgs stifts konsistorium numera äfven tillstyrkt en sådan, synes det väl, som inga egentliga . hinder derför mera Voro för handen. Bondeståndet vågar likväl, 1 likhet med hvad : Eders Kongl. Maj:t nådigst yttrat, anse det vara !: vida bättre att någon annan utväg, erfordrande mindre tidsutdrägt och kostnad, kunde utfinnas att förskaffa åboerne sin rätt och tillika bereda !: kyrkornas och presterskapets billiga fördel. Under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t af de vidlyf-: tiga och omsorgsfulla utredningar af ämnet, som så väl Rikets Ständers vid förra riksdagar afgifna: underdåniga skrifvelser, som Kammar-kollegii och Eders Maj:ts Befallningshafvandes i Halland deröfver afgifna utlåtanden innefatta, finner tillräckligt bestyrkt, att de mom Halland belägna numererade hemman, hvilka utt 2646 års Jordebok finnas upptagne såsom HKyrkohemman, och afl hvilka en del numera äro till skatte försålda, andra disponeras af Kongl. Maj:t och kronan, för hvars räkning de sedan äldre tider blifvit bortstadda och ännu bortstädjas, andra åter äro under REDS LEE csr EO TEE NE td NN OSTEN EDS ensenar sn As po ÅA AA