Aftonbladet – 2 juli 1845, sida 2

att modren redan var begrafven. De inträdde : buset och der var tomt: modren saknades. På aftonen samma dag kom den unge regenten Wilhelm Juliers. Han klagade med de klagande, sör de med de sörjande. Sedan kom han hvarje dag, hvarje afton, såg den bleka Gabriela, den unga sköna enkan, tänkte på den älskade aflidne och med tårfyllda ögon tröstade han fadren och dottren. XX. I Frankrike hade konung Filip samlat en stor här. Grefven af Artois, Frankrikes då berömdaste fältherre, var dess anförare. Ståtbållaren Espinois stod i spetsen för fransyska adeln. Årmåeen hade redan gått öfver gränsen, och hela Flandern skulle nu tuktas. Derföre begaf sig Peter Konink, efter några månaders vistande i Brägge, åter till Courtray, der de förenade flandrarne ännu lågo. Den unge regenten stadnade qvar i Bräögge, och ännu ej så återställd från sin blessyr, alt han kunde deltaga i fälltåget. Har bar venstra armen i band, och red ofta unde Peter Koninks frånvaro, förbi hans hus, för at! få se och helsa på den sköna, älskvärda Gabriela. Snart kommo sorgliga tidningar till Brägge. De inträngande fransmännen tågade öfver Ryssel mot Courtray och förhärjade vidt och bredt hels landet. Hvarken menniskor eller djur skonade: och städer, byar och skogar lades i aska. Likväl sände Peter Konink särskilda bud till Bräögg och tröstade dermed, att han afbidade fienden hela makt vid Courtray och hoppades i ett öppe fältslag besegra den. Under denna tid hade Vilhelm Juliers oft skådat på fönstren i Peter Koninks hus, mel