Aftonbladet – 2 juli 1845, sida 2

FRÅGAN OM DE SÅ KALLADE HALLÄNDSKA KYRKOHEMMANEN blef vid sistförflutna riksdag af Rikets Ständer lemnad utan åtgärd, sedan Ständerna icke funnit sig kunna antaga den derom afgifna Kongl. propositionen, samt stannat två stånd mot två vid beslutet öfver det af Statsutskottet afgifna förslag till frågans afgörande. Orsaken hvarföre Ridd. och Adeln, för första gången, under de flera riksdagar då denna fråga förevarit hos Rikets Ständer, skiljde sig ifrån Borgareoch Bondeståndens beslut, bör troligen sökas deri, att en ledamot af Presteståndet, doktor Stenhammar, i en reservation vid utskottets utlåtande, hade meddelat en mängd upplysningar och uppgifter, utsökta utur alla de äldre handlingar, som Rikets Ständer och utskott förut vid frågans undersökande och utredande begagnat, men dels icke anfört vissa andra handlingar, dels gifvit åt de meddelade en så ensidig tydning till förmån för sin satts, att hemmanen verkligen tillhörde kyrkorna, och icke — såsom Ständerna, Kammarkol!legium, Landshöfdingecmbetet, Justitieombudsmannen, m. fl. myndigheter och rättslärde förut intygat — tillhört Kronan, oaktadt viss ränta blifvit af dem anslagen till kyrkors och presterskapets underhåll och löning, att mången deraf lätt kunnat förledas till att tro förhållandet vara såsom herr doktorn uppgifvit. Ett helt annat förhållande upplystes deremot af riksdagsfullmäktigen från orten, bankofullmäktigen Pengt Gudmundsson, i ett anförande till Bondeståndets protokoll, och då detta anförande ansågs så bindande att det föranledde till den åtgärd, att Bondeståndet afgaf en serskild underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t i ämnet, så meddela vi här nedan både anförandet och skvifvelsen. Detta meddelande anse vi så mycket mer befogadt, som denna sak har en stor vigt, icke blott derigenom att den rör Kronans eganderätt och sju till åttahundrade kyrkohemmans-åboers deraf beroende besittningsrätt, utan äfven såsom ingripande i den stora principen af Svenska jordens fördelning på sjelfegande händer och dess befriande från alla olagliga eller godtyckliga och obestämda bördor. Vi förmode derlöre, att dessa handlingar skola vara af ett allmännare intresse. Vördsamt Memorial! Åter nödgas jag påkalla detta Stånds välvilliga uppmärksamhet till den ovisshet, hvari ännu i dag de så kallade Kyrkohemmanens i Halland åboer befinna sig, oaktadt Rikets Ständer vid tre föregående riksdagar yrkat ett afgörande angående deras besittningsrätt till hemmanen, och vederbörande myndigheter med flerfalldiga skäl styrkt, att desse hemman i allmänhet äro Kronohemman, hvaraf blott en ofta obetydlig del af ständiga räntan är till kyrkor och presterskap af ålder anslagen, men att kyrkoförvaltningarne utan stöd af lag eller eganderätt, i de flesta fall, hafva tillvällat sig dispositionsoch städjerätten, hvilket åter medfört den oformligheten, att på 4820talet regeringsbeslut fattats angående dessa hemmans utarrenderande för kyrkors och presterskaps räkning, på ett sätt, att åbofamiljerne kommit i mistning af de rättigheter att städja samt till skatte köpa hemmanen, hvilka de såsom kronoåboer lagligen bort ega. Det kan ej nekas, att hufvudanledningen till denna bekymmersamma ställnings fortfarande måste sökas i Regeringens bebandlingssätt af denna fråga, Jå UeN proposition, som HKikets Sänder derom emottagit, utgående ifrån åsigten, att de uppdrifna arrendena skulle läggas till grund för framtida ständiga räntor och skeende skatteköp, icke kunnat af Rikets Ständer antagas; men olyckligtvis har, genom en hop förvillande uppgifter, äfven de tre Stånd, som eljest vid alla riksdagar erkänt och sökt bevara åbofamiljernas rätt, vid denna riksdag splittrats. Liksom förut hindren för frågans bringande till ett önskvärdt slut utgått från Presteståndet, har det nu varit en ledamots af Presteståndet förledande och falska slutsatser ifrån en hop oredigt åberopade gamla stadganden, som vilsefört många och sannolikt bidragit till det olyckliga resultatet. Jag ser mig alltså i behof att begära edert öfverseende, mine bröder! till den utförliga vederläggning hvari jag måste ingå af de villande uppgifterna, på det att ålminstone det Stånds protokoll, som hitintills omsorgsfullt värnat kyrkoåboernas Jagliga rätt, måtte kunna åt framtiden visa, att det skett med sakkännedom och rättvisa. Det är den vid Statsutskotts-utlåtandet J4 132 bifogade reservationen af doktor Stenhammar, hvilken fyra ledamöter af Presteståndet understödt, som jag menar. Reservanten har yttrat, alt denna frågans anor (!) sträcka sig långt in i den katolska epoken al vår historia,. Jag undrar icke på, att herr theologie doktorn gerna vill föra oss tillbaka till den tiden. I detta, liksom i mycket annat synes det vara vissas afsigt; men något oförskämdt är det, då man redan af historien vet, att efter reformationen i Danmark, till hvilket rike då Halland hörde, liksom här i Sverge och Norge, alla klosters och kyrkors gods inRR TE a rn rs br rn nn Ta TTT a a la