Aftonbladet – 2 juli 1845, sida 2

drogos till Staten, eller som det hos oss kallas: Kronan, och som äfven i Danmark i offentliga akter så kallades, ehuru ofta, i synnerhet på 1600-talet, benämningen Kongen, användes. Konungen (Christian d. III) så säges det i Hollbergs historia, lade det geistlige gods under Kronan och förvisade munkarne ur deras kloster. Hans Majestät lät äfven försörja kyrkor, skolor, kapeller och prester med tillbörligt underhåll. Sju stiftsbefallningsmän inrättades för kyrkornas finansoch ekonomisaker., Detta förhållande är af alla andra Danska historieskrifvare intygadt och af inga lagstadganden eller författningar motsagdt. Tvertom visar Danska Kyrkoordinantien af år 1342, att så tillgått. Kyrkor och presterskap erhöllo bestämde inkomster i de till dem anslagne årlige räntor eller landtgillet af Chronones hemman,, utom de kyrkorne tillhörige gårdar, jordar, skogar, ängar och tionde; och tionden tilläts dem att bortstädja, hvilket föranleder, att man i efterföljande kongl. skrifvelser, recesser 0. s. v. så ofta anträffar ordet pStädsmål, då likväl ingen enda resolution eller statshandling kan uppvisas, hvari kyrokoförvaltning eller presterskap berättigas, att bortstädja sådana dem ej donerade eller tillhöriga hemman, hvaraf blott en del af räntan var anslagen. Tvertom har doktor Stenhammar vederlagt sina egna påståenden i detta afseende. Han har icke blott åberopat sjelf (se pag. 44 af Utlåtandet) att Danska Konungar, etter Reformationen, ,anslagit särskilde räntor (detta är just i Halland smörräntan af dessa kyrkohemmanen) till kyrkors och skolors underhåll, der inkomsten af deras egendomar ej voro tillräckliga, utan han meddelar äfven Christian den IV:s Recess al år 4643. Af 34 punkten i densamma synes, att den der omtalade Feste, (städja) endast rörer sådana Jordar, som voro gifna från bondgårdarne till kyrkan. Skulle då verkligen doktor Stenhammar ej känna skillnaden på Jordar och Gårdar, (hemman)? Hvad i öfrigt angår den i denna Recess 9 49, 335 och 539 förekommande benämning gårdar,, så måste alltid besinnas, att ingen, som i detta ämne väckt fråga eller yttrat sig, hvarken enskild Riksdagsman, Abo eller Myndighet, ifrågasatt, alt det ju finnes hemman eller hemmansdelar, som verkligen tillhöra kyrkorna; tvertom är detta medgifret, och till och med af mig anfört exempel uppå, att ett och annat sådant hemman finnes, som dels under Danska tiden, dels sedan, under kyrkans lagliga eganderätt kommit. Men icke äro derföre alla de hemman, hvaraf blott en del af räntan anslogs vid reglerandet af Lutherska presterskapets lönevilkor och kyrkornas årliga inkomster, kyrkornas. Om doktor Stenhammar genomgått, såsom han säger, alla hithörande handlingar och uppriktigt velat i dem söka sanna bevis för sitt djerfva påstående, att alla de ifrågavarande öfver 200 kronohemman skulle vara kyrkornas egendom, i strid med hvad kammarkollegium och Konungens befallningshafvande med offentliga akter visat vara förhållandet (nemligen att alla dessa hemman i 4646 års Jordebok upptagits i särskild kolumn, såsom Kyrkohemman blott för kontrollen, emedan af dem en viss ränta utgick till kyrkorna, som skulle eljest redovisas till Kronan), så skulle han väl funnit, att en sådan ny uppställning af en Jordabok icke bevisar laga fång. Han hade väl då bordt inse, att 43569 års Landabok, uppgjord efter presterskapets och kyrkoförvaltningens egna uppgifter, på embetsansvar, måste anses mera bevisande, och att, då den tydligen upptager i hvilka fall egande rätten var kronans eller kyrkans, eller dispositionsrätten presterskapets, samt huru stor andel i räntan, som kyrkor och presterskap egde uppbära af sådana hemman, som icke egdes af kyrkorna, bevisas deraf just motsatsen af den eganderätt till detta slags numererade, kronohemman, som: han vill låta kyrkorna tillvälla sig. Doktor Stenhammar är icke i andra afseenden lyckligare i åberopandet af Christian den IV:s Recess; ty då borde Hr doktorn, om han önskat samvetsgrannt utreda förhållandet, tagit äfven de föregående Konungarnes Recesser i betraktande och visat hvilka skiljaktigheter eller likheter, rörande kyrkornas gårdar, m. m. som dessa utvisa. Detta hade varit så mycket mera skäl, som Christian den IV:s Recess utfärdades så nära tiden, då Halland kom under Svensk förvaltning och smart för alltid införlifvades med Sverige, att måhända dess stadganden föga eller intet der kommo i verkställighet. Men nu är sanna förhållandet, att de flesta föreskrifter häri, angående kyrkornas angelägenheter, äfven finnas i föregående Recesser, och nästan ordagrannt. Det är derföre jag äfven, med godt samvete att ej vilja förleda eller förvilla, utbeder mig att få erinra derom, att just dessa Recesser, Christian den IV:s inberäknad, bevisa hvarföre presterskapet i Halland bordt anse sig skyldigt sanningen att icke undandragä sig bevisningen i fråga om kyrkornas egande eller deras egen dispositionsrätt öfver hemmanen; ty 4:0 finnes i alla dessa Regeringsakter bestämd befallning att hålla räkenskaper (Kirekestoel) öfver kyrkans vissa inkomst och rättigheter, vare sig gårdar (hemman), jordar, ängar, skogar, hus m. m. och 2:o åläggas i Chri