Aftonbladet – 26 juni 1845, sida 3

—— (Insänit från landtsorten.) TILL MAMSELL FREDRIKA BREMER. Efter läsningen af hennes sista arbete. Hvarthelst du än för oss — bland grufyor och schakt. På berg och i leende dalar, Du öfvar en himmelsk, en underbar makt, Som lidande hjertan hugsvalar; Du läses af alla — men dessa likväl Förstå kanske djupast din känsliga själ. Och skulle kritiken, som hvässer sitt svärd, Så gerna — mot dig — det ock rigta, Det träffar dig icke — du eger din verld Inom dig — dit kan det ej sigta; Snart tadlet försvinner — men evigt du har Ditt fosterlands kärlek och tacksamhet qvar,