Aftonbladet – 26 juni 1845, sida 2

seger, öfver torget, der schavotten stod hemsk och botande och gaf ifrån sig, genom det friska trädet, en vidrig, hartsaktig luft, såsom vanligt en ny likkista. De hvita pålarne, som sträckte sig i en vid halfkrets, sågo ut som utsläckta vaxljus på dödens högaltare. Härifrån begaf Guelf sig med sina ledsagare, och träffade redan i närmaste gata flere, af sex man bestående, borgareafdeln:ngar. I nästa gata såg han på afstånd en större, mörk skara, som rörde sig mot ängen. Han skyndade nu dit med högt klappande hierta. Mer än tusende hade redan infunnit sig och från alla sidor tillströmmade borgare, så att antalet snart fördubblades. Nu utdelade Guelf sma befallningar, ordnade tåget, ställde sig i spetsen derför och rörde sig framåt 1 den stilla natten. Klockan slog två, då Guelf med sina stridsmän ankom till det stora, svartgrå fångtornet. Han drog genast framför porten deraf, som var tillslängd och innanför hvilken han visste att en stark vakt måste vara, enär fadren dagen förut inqvarterat några hundrade soldater i tornet. Guelf slog på och vakten ropade: Wer da! Borgare i Bruögge! svarade Guelf, ;nförde a! Guelf, ståthållarens son! ÖPPnNa Porten, annars slå vi in den; nedlägg edra vapen! Vi kommz att befria Peter Konink och de andre fångarne. Vakten studsade, men sköt före flera reglar och ringde med en klocka, för att vicka de inqvarterade. Nu lät Guelf timmermännen och smederna framryckå, fattade sjelf en yxa, gjorde första hugget på porten ech ropade: ;Framåt borgare! följen mgl Såsom åskslag dånade nu bilor och klubboi emot lås och dörrposter, och under det soldaterne innanföre hotade och svuro, lossnade utanföre spikar och gångjern för de kraftige handtverkarnes slag. Porten började gilva vika, arbetet fördubblades och poster, pelare, reglar och port störtade snart doft brakande tillsamman. Framåt! befallte Guelf, sprang modigt igenom öppningen och var den förste som stod på gården framför vakten och de öfrige soldaterna. Kännen ni mig? tillropade han dem. Vid edra lif befaller jag lydnad; öppna fängelset ! Öfverraskade och bestörta vid Guellfs åsyn, för