— Aftonbladets oförgriplige musik-recensent, herr —u—, hvilken hittills, så mycket vi varit i stånd att förnimma, åtnjutit det välförtjenta vitsordet om både sakkännedorm och framför allt bemödande om oväld i sin kriuk, har på en gång råkat ut för en croiserad eld, hvarmed han nu häftigt beskjutes ifrån Daghgi Allehandas och Dagbladets spalter. Dagl. Aileianda har, såsom bekant, icke blott sitt —x— i Måndagsbrefven, utan äfven sitt dubbla —w—, hvilka båda skrifva öfver hufvudstadens musikaliska prestationer. Hr —u— har, så vidt vi minnas, hittills icke haft något odeladt med hvarken dvn ene eller andre af dessa okända storheter. Men det lärer förhålla sig med dem, likasom med Achilles, att de hafva en särdeles ömtålig punkt, som icke på det aflägsnaste sätt får vidröras, utan att sätta dem i eld och lågor, och denna punkt är Hr Prume. Såsom bekant är, yttrade Aftonb! adets SMP Nn