Aftonbladet – 18 juni 1845, sida 2

Idet våra egna förlager ända tills nu ingått tullfritt Jtill Finland. Den, som med något slags oväid beftraktar detta, nödgas derföre medgifva, att de reIstriktiva åtgärder, hvilka å finska sidan blifvit vidtagna, framstå i dagern af den strängaste rättvisa, och Finland har, med bibehållande af sin ecen värIdighet, icke kunnat handla annorlunda., i Ofvanstående sifferförhållanden skola utan tvifvel förekomma både förvånande och snar! sagdt otroliga för hvar och en, som icke förut känner tulltaxan. Man behöfver nemligen icke vara någon djup statsekonom för att begripa, att dei icke bär sig att betala nära tre riksd. banko i tull på ett lispund smör, äfvensom, att när F:;nuarne icke få sälja något i Stockholm, så ko. ma de icke heller hit och kunna ingenting köps härifrån eller åtminstone högst obetydligt. Slutligen är det äfven tydligt, att detta förbud skal! i hög grad locka till smuggling på Norrländska kusten, emedan Finnarne naturligtvis skola göra a:ta möjliga ansträngningar för att få afsältning pi sina ladugårdsprodukter. Statskassan går derizenom: miste om en betydlig inkomst på sam gång som Stockholmsboerne på sin exporthande! i följd af de inträffade repressalierna, ty större delen af de varor, som gått härifrån, kunna icke smugglas: in till Finland. Det här ådagalagda förhållandet, och dess blifvande verkan dels till lefnadskostnadens sördyrande i hufvudstaden, dels till minskning handeln härifrån måste i synnerhet blifva int:essant att betrakta för åtskillige ledamöter af vårt eget borgerskap, som i sitt nit för prohibitisystemet vid riksdagen gingo så långt, att de gjorde serskildt kalas för en ledamot af Bondeståndet i ändamål att visa sin erkänsla för det han ifrat för höga tullbestämmelser. Man måste nemlizen märka, att det icke egentligen med fog kan klandras, att en traktat, som innefattade en undantagslag från den allmänna regeln, upphäfdes, men att felet deremot ligger uti den orimligt öfverdrifna importtullen i allmänhe!. Vill man slutligen betrakta landtmannens förmenta fördel af denna tullförhöjning på viktualier, så skall det snart inses, att denna icke blir så stor som det vid första ögonkastet vill visa sig. Det är nemligen klart, att i samma mån lifsmedlen stiga i pris, i samma mån måste hela den stora mängd af arbetande klassen, som konsumerar mest af detta slags varor vid måttliga priser, men icke har råd att betala hvad som helst, taga sin tillflykt till att umbära och lefva uslare, och i samma mån detta blir en nödvändighet minskas äfven afsättningen; hvarförutan vinsten al det förhöjda priseti alla fall icke kommer andra landsmän tll godo, än dem, som kunna afyttra något betydligare utöfver egna behofver. Att det som här blifvit yttradt icke utgör någon tom farhåga, utan en verklighet, bar också redan visat sig dels uti den minskade tillgingen, det ökade priset och den sämre beskaffenrheten af flere lifsmedel här i hufvudstaden under innevarande sommar, dels deruti, ati, säsom det berättas, ovanligt stora partier smör skola äntas ifrån Haparanda, hvilka komma såsom iniemsk tillverkning och följaktligen ej betalt någon tull, men likvål påtagligen lära öfverskrida den ortens produktion, dels också slutligen deruti, !1 en mängd finska fartyg, som förut gått tili Stockholm, i år sökt frakt på Norrland för bridhandeln derstädes, oeh således der åstadkomma en konkurrens med de inhemska rederierne. Om ej den fattiga och arbetande klassen blefve den svårast lidande på dessa följder af de profibitiva åsigternas tillämpning, så kunde man yvecrkiigen vara frestad till den tankan, att det nu jorda rönet icke kunde skada, för att visa de blinda anhängarne af detta system, hvarthän deras öfverdrifna nit för handelns inskränkning vch lanlets isolering slutligen måste leda.