Aftonbladet – 31 maj 1845, sida 2

lorad? sade gubben. Vi måste antingen uppfylla skönhetens fordringar och skapa verk efter imspirätionens och naturens anvisning, eller återvända till konstens barndom, då den oskuld, du vill finna, framkallades utan alla bildningsmedel. Hos oss och nutiden skulle denna oskuld endast blifva konstlad och tvungen. oc Förlåt, att jag bestrider detta! sade Skolastika. Kunde jag blott för er, min far, förevisa några af de bilder våra nunnor måla. Ni skulle deruti finna den sköna möjligheten, att utan verldsliga bjelpmedel äfven i vår tid åstadkomma kristliga bilder. Barnslighet och själsinnerlighet är nödvändig för framställning af våra kristliga trosgestalter, och ett vilkor derför är äfven en viss grad ascetik och verldsfrånvaro. Belastade med lärdom, utrustade med det andliga hånets vapen och medvetne af en genom århundraden fortgående scepticism — bhburu vill ni, att våra dagars konstnärer, som lefva i och med verlden, skola i bilder återgifva de sköna urkunder af ödmjukhet och andakt, sådane kristendomens förste bekännare och blodsvittnen i synliga gestalter visade sig, äfvensom dessa under och mysterier, hvilka fordra ett fortsatt lif af enslighet och inre åskådning? Nej, om alla de, hvilka känna siy till sitt inre toma och döda, icke tvingade auden att frambringa gestalter, som den icke skådat, skulle dessa ingenting sägande, lumpna och det heliga förhånande karrikaturer, hvilka nu betecknas såsom kyrkliga, försvinna från våra gallerier, salar — och våra kyrkor. Hvarföre, då det är förbjudet att bedraga genom ord, tillåta det genom färger? Är Jieke en helgonbild, målad i lättsinne och otro, en falsk ed?