Aftonbladet – 30 maj 1845, sida 3

bland annåt, uppfört det nya, praktfulla universitcetet, har, i detta konstens urgamla säte, för grekiska regeringens räkning, byggt ett observatorium af stor skönhet. Hr Hansen skulle snart lemna Athen, sedan han af hofrådet Dr Forster i Wien fått uppdrag att vara medarbetare i dennes Allgemeine Bauzeitung. — Lins ocH HAmMPAS RÖTNING. En uppfinning för denna operations verkställande har nyligen här blifvit patenterad, hvilken, såvida dess användbarhet bekräftar sig, bör blifva af stor nytta för hushållningen. Uppfinnarne äro Fransmännen Pradel de S:t Charles och A. Bisson, och den nya metoden består hufvudsakligen deri, att linet eller hampan behandlas med vatten, hvari man blandat svafvelsyra. Man upplägger de lossade hampknipporna på träklabbar, lagvis, högst 3 knippor i höjd, genomdränker dem fullkomligt med vatten af hvad sort som helst, betäcker dem med halm eller löf, att öfre lagren ej må uttorka, och lemnar dem 8 å 10 timmar i hvila; då vattendränkas de åter och lemnas änyo i hvila, lika tid. Derefter tillblandar man i en balja 4 del i vigt svafvelsyra till 200 delar vatten för hampa, eller 4 del syra mot 3 å 400 delar vatten för lin, neddoppar och arbetar hvarje knippa, mycket löst bunden, deri, upplägger knipporna i lag till omkring 3 fots höjd, låter dem ligga 8 till 40 timmar, begjuter dem då med vatten och, sedan äter en lika tid förflutit, doppar dem ånyo i svafvelsyran. Detta repeteras, och man ställer arbetet så, att indoppning sker om: morgonen och vattning om aftonen. Tiden för operationens afslutande bestämmes blott af rötningsprocessens utveckling, hvilken på vanligt sätt bedömes; när svarta prickar börja visa sig, är det ett tecken att processen bör afbrytas, hvilket sker derigenom att man. riktigt och flera gånger begjuter knipplagren med vatten eller genom trampning eller behandling med händerna uttvättar syran i den största qvantitet vatten, man kan disponera, eller sköljer dem i lut och derpå åter vattnar dem 2 å 3 gånger. I allmänhet räcker operationen omkring 14 dagar. — ÖOcKrEså EN TOAST. Den måltid, som tyska skriftställareförsamlingen gaf i Leipzig, slutade med en skål, föreslagen af herr Klemm; denne talare yttrade dervid följande: Tillåten mig, mine herrar, att vända er uppmärksamhet på ett begrepp, som vi ännu alls icke känna. Jag önskar föreslå ett lefven för en man, som visserligen ännu icke existerar, men som hela Tyskland väntar med stark spänning, och hvilken, om han en gång varder kommande, blilver den siste af sitt slag, och den man just derföre skall räkna till de förnämsta företeelser på sin tid: jag menar den siste censorn: Då jag så här omotiveradt framställer detta, tyckes det visserligen som ville jag öfverhufvud föreslå ett lefve för de sista menniskorna; som ville jag, parodierande vår Anastasius Grän, utropa: Singend einst und jubelnd Zum alten Erdenhaus Zieht mit dem letzten Menschen Der letzte Censor aus! Men detta är icke min mening; jag tillhör dem som tro på den siste censorn. J veten, att då Fredrik den Store drog ut i det sjuåriga kriget, kunde han icke förutsäga, att det skulle blifva ett sjuårigt krig som han drog ut i. Så skall det också gå med den sista censorn. Då man utnämner honom, skall man icke säga honom att han blir den siste, utan han varder anställd alldeles som en vanlig censor; men plötsligt, en vacker morgon, skall det blifva för honom, liksom den förvånade verlden, klart, alt han varit den, siste censorn. Han skalldå, likt morgonstjernan, förblekna för glansen af tryckfrihetens uppgående sol. Mine herrar! ur denna synpunkt beder jag er tömma en skål för den väntade, men knappt till förväntandes sista censorn. Lefve han! Doktor Laube tillade: MHine herrar! Jag tror mig icke misstaga mig på er äsigt, då jag föreslår er en skål för parentatorn öfver den sista censorn! Lefve han ! — MIKROSKOPISKA OBSERVATIONER ÖFVER GUANO. Professor Ehrenbergs Neue Untersuchungen iber das kleinste Leben, als geologisches Momentp, utur hans föreläsningar i vetenskapsakademien i Berlin, innehålla talrika forskningar öfver spridningen af Infusorier. Deraf synes, att i guano finnes en ansenlig blandning af ätskilliga sorter och lokaliteter af kiselskaliga mikroskopiska sjödjur. Ehrenberg har deraf igenkänt och specificerat 75 olika arter. Öfver dessa små varelsers befintlighet i guanon meddelar cen lärde följande anmärkningar: Om guanon ir en produkt af sjöfoglar, så kunna dessa små djur 1 endast hafva tillkommit bland gödningsämnet på såj! sätt, att det blifvit tvenne gänger förtärdt, nemligen r 4 n gång af maskar eller fiskar, och dessa vidare af oglarne.. Foglar förtära icke omedelbart så mycket ratten, innehållande infusorier. Då fiskar, enligt örfattarens observationer, endast högst sällan i sina armar inpehålla infusorier i tarmarne , emedan de js 1elst välja smärre fiskar eller växter till sina födoumnen, så måste man förmoda, att Cormoranerne och elikanerne, som hittills ansetts lemna guano, såsom I lupska fiskätare, hafva mindre del i gödningsämnet I n strandfoglar, som endast söka sjömaskar. f — EN TAM ELEFANT I RASER. En elefant il! Iopkins Comp. menageri, om hvilken man vet,lf tt han för ett par år sedan dödade sin vaktare ilb nn TA ones RN äl och beröfvade den allt mod. Jag hade aldrig n aft någon Y aning om fasan af ett sådant Lif. Kloi