Aftonbladet – 29 maj 1845, sida 1

da af jemnhöga hus, uppförda i en vacker stil. Hela staden ligger uti en vidsträest dalsänkning, omgifven på närmare och fjermare håll al en här och der afbruten bergkedja, och omfattar den rymliga hamnen såsom en halfeirkelformig ram. Men fastän staden har en sådan belägenhet, hitta ändock stormarne dit; och den kalla nordvestvinden, som kommer ifrin Pyrencerna, bekant under namnet A7istralen, är ganska tyrannisk mot Marseillerboerna. Vi fingo ock känna på densamma, medan vi lågo der. Den bekymrade likväl mindre oss än våra små vackra turturdufvor, som vi eröfrat med några pilastrar i Marocco och hyst i några rörburar under den så kallade backen (i förn på fortyget). Ea stad så stor som Marseille kan Ju icke vara utan sin teater. Marseilles är icke af de minsta man får se: den rymmer långt fler åskådare än Stockholms; — men den är icke så vacker, och har icke någon Jenny Lind eller roamsell Högqvist, någon Torslow eller Almlöf. Den bekanta sånserskan Hathinka Heinevetter har för en längre tid gått in vid Marseilles teater, och jag hade tillfälle höra bhenne några gånger, deribland en gång i Robert le Dpiable. Hon hade en vacker röst, som dock lär hafva varit vackrare förr, och sjöng med stor talang. Med representationen af denna pjes i öfrigt var jag ej rätt belåten. Den gilves ojemförligt mycket bättre i Stockholm. Det var derföre med en smärtsam känsla jag nu åltersåg densamma, liksom nir man återser en omtyckt vän och finner honom försämrad till silt väsende och förfulad till silt yttre. Ifrån det ena till det andra (liksom när man seglar omkring Medelhavet). Ni torde ej hafva sett de sista numrorna al tidningen Charivari. Mamsell Lind har uti dessa blifvit hedrad med tvenne artiklar, fulla of satir. Satiren är dock egentligen ämnad åt Bertinarne för deras hyllning åt den utmärkta sångerskan. Det förefaller mig, som vore de konstförståndige vid Seinen