HERR KONTRAKTSPROSTEN ALMQVISTS ANFÖRANDE I PRESTESTÅNDET RÖRANDE DEN NYA FÄNGELSELAGEN. Ehuru så mycket i detta vigtiga ämne redan blifvit taladt och saken skärskådad från många sidor, utbeder jag mig likväl i protokollet rum för min enskilda tanke, framställd utan alla anspråk att utöfva inflytelse på andras genom större erfarenhet och insigt stadgade ölvertygelse. Den opinion, som redan 1843 års Ständer uttalade, då de uppmanade den då samlade Lagkommittcen, att föreslå sådana bestraffningar, som instämde, såsom orden föllo, med närvarande tids hyfsning, bevisar och ådagalägger, att behofvet af en förbättrad brottmåls-lagstiftning här i landet varit länge kändt och erkändt. Att få detta behof afbjelpt, utgör tidens högljudda fordran, i samma mån som den gamla lagstiftningens stadgar gång efter annan blifvit nedsatta och mildrade, utan att någon motsvarande och bättre dam blifvit uppförd emot de herrskande lasterna och brotten. Den af sednast församlade Stönder uttalade grundsats, att användande al spöoch ris-straffen borde upphöra för sådana brott, som få med penningar försonas, hade till påföljd Kongl. Förordningen af nn RR a a ma 4 5 et vr at Far a mr RAT a