Aftonbladet – 27 maj 1845, sida 2

serna på paletten, öppnade eller förehängde föntret, och ställde målningen i ett fördelaktigare jus. Afven läste bon för honom ställen ur de ieliga böckerna från Ikdostrets legendskatt, hvarbland äfven funnos antydningar för målarekonstens ippfattning och behandling. Dimitri iakttog likväl föga dessa vinkar; han målade och skapade med passionerad ifver och djerf fantasi. De ålriga gestalterna, bibliska furstarne och kyrkofälerna förvandlades till moderna emirer och höflingar i Syriens öknar. Skolastika förskräcktes ofta, då på linneduken utvecklades en i luden mantel höljd, banditlik, kaffebrun Athlet, som skulle föreställa en kanaanitisk herde. Äfvensi litet kunde hon förlika sig med biblens sedesamma qvinnor, hvilka icke åtnöjde sig med att förvrida männens hufvuden, utan raskt och modig afhöggo dem. Men allt hvad han målade var likväl så underbart friskt, lefvande, och verkade son en djerf, oväntad bandling, hvilken på en gån; helt och hållet förändrar skådeplatsen. En dat frågade hon målaren: Skall man väl tro på dess: helgon, skall verlden dyrka dem? Det är ickt nödigt, svarade han. Om man icke vill, må mar låta bli. Så mycket är moget till affall. Huse blir oss för trångt, för alt rymma de hopad skatterna. Det måste nedrifvas och lemna fr plats. Nunnan förstod ej dessa ord; och hur skulle hon kunna det? För att begripa dem må ste man hafva någon id om Arabiens vildhet stora städers laster, några rån och mordslag, nå got om det, som filosoferna kalla verldskännedor åtminstone måste man hafva skådat allt detta p närmare håll. Uti en jungfrulig barm, full a späda, uppblomstrande rosor i mjölkhvitt skim