Aftonbladet – 27 maj 1845, sida 2

pet och Adeln varit att deltaga uti Rikets Ständers beslut, hvarigenom blifvit anvisadt tillräckliga medel till folkundervisningens befrämjande, ty Ridderskapet och Adeln är öfvertygadt, att det är förståndets odling och hjertats redlighet, som framalstra en god somfundsanda, och att således en stark och fortvarande nationalkraft icke kan påräknas, om icke ät uppfostran och bildningen inom alla medborgareklasser egnas de yttersta omsorger. Då Ridderskapet och Adeln med underdånig erkänsla funnit att Eders Maj:t delar dessa åsigter, gläder sig ock Ridderskapet och Adeln åt vissheten, att Eders Maj:t med välbehag erfarit, att Rikets Ständer i denna fråga så fullständigt kunnat gå Eders Maj:ts Nådiga önskningar till mötes. Bland de många vigtiga ärenden, som vid detta Riksmöte utgjort föremål för Rikets Ständers förhandlingar, tillkommer Eders Maj:ts Nådiga proposition, om antagande af en ny strafflag, ett utmärkt rum. Det i Nåder öfverlemnade lagförslaget har väl icke kunnat i dess helhet förekomma till granskning hos Rikets Ständer, men de hafva, genom de beslut de fattat, angående grunderna hvarpå förslaget är byggdt, antydt deras önskan, att i Sverige må blifva gällande en strafflag, som, med aktningen för menniskans värde och bemödandet för den fallnes förbättring, förenar det allvar och den kraft, hvarförutan samhällets välstånd och trefnad icke kan påräknas. Ått genom riktig tillämpning af de godkända grunderna, både det sednare och det förra af dessa oeftergifliga vilkor skola blifva uppfyllda, derom anser sig Ridderskapet och Adeln kunna vara förvissadt; ty det finner en borgen derför i Edoers Maj:ts kännedom om Svenska folkets lynne, bildning och sedvanor, hvarmed lagstiftningen bör stå i närmaste fverensstämmelse, om den, för detta folk, skall vara lämplig och nyttig. Af skäl, hvars giltighet Ridderskapet och Adeln gerna underkastar både Eders Maj:ts och nationens bedömande, har Ridderskapet och Adeln icke kunnat med sin röst bidraga till antagande af det, sedan sista Riksdag hvilande, förslag till Nationalrepresentationens ombildning, och vid denna Riksdag hafva Ridderskapet och Adelns öfverläggningar i detta ämne icke ledt till godkännande af något nytt förslag; men Ridderskapet och Adeln erkänner likväl behofvet af förändring och förbättring i det sätt, hvarpå nationen representeras, och motser således, med sannt deltagande för denna i samhällsförhållanderne djupt ingripande frågas ändamålsenliga afgörande, den tidpunkt då den må erhålla ett sådant slut, att deruti finnes en föresyn huru ett frisinnadt och sjelfständigt folk, stödjande sig vid Konungamaktens medlande opartiskhet, framgår lugnt och utan våldsamma brytningar till ett i detta hänseende lika önskvärdt som efterlängtadt mål. Ridderskapet och Adeln förbiser visst icke de svårigheter, som härvid: äfven hädanefter skola möta, enär åsigterna om det rätta och nyttigaste i denna vigtiga fråga ännu äro så delade och häfdvunna förhållanden icke kunna eller böra lemnas utan afseende: men dessa svårigheter skola förr eller sednare undanfalia, ty de anspråk på deltagandet i bevakande af folkets rätt och angelägenheter, som äro rättmätiga och giltiga, kunna och måste tillfredsställas, äfvensom enkelhet och enhet i folkombudens förhandlingar kan beredas, utan hinder af former oeh förhållanden, som, vid lugn och opartisk pröfning, finnas oförenlige med nutidens erfarenhet och uppiystare begrepp, men ock, å andra sidan, utan att vårt nu bestående samhällsskick, under hvilket Sverige i sekler njutit lycka och anseen-: de, och som är förenadt med många ärorika och i det fosterländska sinnet djupt rotfästade minnen, behöfver tillintetgöras och från grunden omskapas. Stormäktigste Allernådigste Konung! Ridderskopet och Adeln känner lifiigt betydelsen af denna vigtiga samhällsfråga, ty det inser, att af den utveckling, och det slut, som deråt gifves, beror till stor del vårt älskade fäderneslands väl eler ve, under kommande tider; men Ridderskapet och Adeln hyser icke någon fruktan för framtida förhållanden, ty den Alltstyrandes vård om det urgamla Sverige har aldrig saknats, och Eders Maj:ts vishet samt kärtek till folk och rike skola, i förening med folkets alltid oförminskade fosterlandskänsla, både freda vår statsförfattning från skadliga förändringar, och bereda den de förbättringar, hvilka erfarenheten och den sanna upplysningen verkligen påkalla. Ridderskspet och Adeln återvänder derföre, med lugn förtröstan på lyckliga tider, till sina hembygder; och nedkallande himlens välsignelse öfver alla Eders Maj:ts förehafvanden samt öfverlemnande till både samtidens och efterverldens dom sina egna handlingar vid detta riksmöte, utbeder sig Ridderskapet och Adeln i djupaste underdånighet att i Eders Maj:ts nåd och ynnest få vara inneslutet. Af Presteståndets Talman: S. A. K.! Rikt på kärlek och förtroende var beslutet, då Eders Kongl. Maj:t, kort efter tillträdet af Regeringen, kallade Folkets ombud kring Sin thron; fullt motsvarande voro ock de känslor, med hvilka vi omgåfvo den. Med djup rörelse hafva vi i helgedomen begått Eders Kongl. Maj:ts kröning, och med en röst såsom med eniga hjertan gifvit våra löften och vår hyllning. Af ofyanefter helgade band är vår trohet fästad vid Eders Kongl. Mej:t och Dess hus. Sällan, om någonsin, har ock ett fritt folk anförtrott så många af sina angelägenheter, som det Svenska vid denna Riksdag, till beredning af sin Konungs vishet. Ett genom bildningen utveckladt statsskick kräfver, jemte vården af det bepröfvade, omtankan till förändringar. Försynens hand länke dem bland oss till förbättringar! Presteståndet, allvarsamt i lynne äfvensom kall, sätter verkligheten framför det synbara och den medvetna pligttroheten öfver berömmet. Samvetsgrannt har det sökt vårda Konungslig rätt och, efter bästa förstånd, fäderneslandets väl. Med sådant tänkesätt, Iromlagdt i bandling, vågar det hoppas Eders Kongl. Maj:ts Nåd och bevågenhet, om hvilken det i undernighet anhåller.