Aftonbladet – 27 maj 1845, sida 2

Blom, biskoparne Riddervold cch von der Lippe. Äfven statsrevisor IL. Ch. Daa och bonden Veland böra hänföras under kategorien af storthingets ryktbarheter: den förstnämnde på grund af sina kunskaper, sin drift och sin hederliga karakter, den sednare på grund af en för hans stånd ovanlig bildning och än mer för det inflytande han utöfvar på sina medrepresentanter af bondeståndet och på desses satelliter bland landtembetsmännen; han är dessutom hvad man kallar ett slipadt hufvud. Sörenskriver Sörenssen leder för det mesta, då och då aflöst af amtmand Falsen, en af stortbingets utmärktaste ledamöter, storthingets förhandlingar. såsom dess president, likasom Daa, omvexlande med assessor Aall (son af den bekante Jacob Aall) från Bergen, städse fungerar såsom odelsthingets president. I lagthinget har hittills presidentskapet vexlat mellan amtmand Schydtz från Bergen öch stiftamtmand Sem från Christiansand. Professor Schweigård, som på ett så lysande sätt uppfyllt den förväntan han redan vwid sitt första uppträdande såsom student vid universitetet för 47 år sedan väckte, är genom sin verksamhet både såsom författare och universitetslärare fördelaktigt bekant, äfven utom vårt litterära och vetenskapliga publikums ringa gränser. Redan hans sydländska utseende, hans kolsvarta hår och skägg, hans mörka, eldiga ögon, den stora rörligheten i hans något oregelbundna och mer kraftfulla än sirliga åtbörder och minspel, hans klangfulla stämma och de originella vändningarne i hans extemporerade och Jiflig a föredrag, tilldrager sig åhörarnes uppmärksamhet. Innehållet af hans föredrag är dessutom klart, genomträngande och träffande. Han var 4842 för första gången medlem af nationalförsamlingen, såsom en af de fyra representanterne för Christiania, och utmärkte sig då ej blott vid behandlingen af den nya bergverksoch handelslagen, hvarvid man fick honom att tacka för det att nyare tiders sundare och liberalare åsigter af statsekonomien, samt grundlagens anda och mening segrade, som äfven genom de vigtiga, långvariga och, för att vara hos oss, ovanligt häftiga debatterna, i anledning af den på nämnde thing företagna reformen i vårt bankoch penningeväsende, vid hvilket tillfille bland annat parivexlingen blef dekreterad (se lagarne af den 23 April och 8 Aug. 4842). I de sex dagars debatter, som i Odelsthinget erfordrades för att tillvägabringa första beslutet i anledning af sistnämnde lag, tog Sehweigård den verksammaste del. Han kämpade här som i näringsfrihetsfrågorna med hjeltemod, med ordets makt och öfvertygelsens värma, mot en hel svärm af fördomar och inskränkta åsigter, uti extemporerade timmelånga föredrag, hvilkas like i Hf, eld och öfvertygande kraft sällan blifvit spord från vår tribun; och hans på fast öfvertygelse grundade och från en djup insigt i ämnet utgångna åsigter blefvo äfven omsider i det närmsta segrande. Hans rena, frisinnade och storartade karakter är allmänt erkänd, och jag skulle taga mycket fel, om ej folkets opinion ställer honom mycket högt, måhända högst på listan öfver de förmodade kandidaterna till den statsrådsplats, som väl snart kommer alt upprättas, sedan Storthinget beviljat arfvode för ännu ettstatsråd, visserligen blot tillsvidare, men sannolikt för temligen lång tid. Bevillning har skett, för att den nödvändiga och länge efterlängtade delningen af handels-, finansoch tulldepartementet kan försiggå, så att ett ezet departement för det inre upprättas. Det har icke ringa sannolikhet för sig, att Schweigård kommer att utbyta Storthingsbänken mot taburetten.