Aftonbladet – 26 maj 1845, sida 1

nomisk, och erfarenheten dessutom visar att, i motsats mot hvad som blifvit påstådt, andra länder, hvilka nu ega de bästa boskapsracer, bildat den genom tillhjelp af utifrån införskrifna djur, så har akademien föreslagit icke blott 2, utan trenne engelska racer, alla utmärkta genom ymnig mjölkafkastning i förening med benägenhet för gödning, dock sins emellan af ganska olika storlek och beskaffenhet, och derigenom lämpade för de olika lokaler, som inom Sverige kunna komma i fråga. I samma underdåniga utlåtande äro äfven motiverna upptagna, hvarföre inga stamholländerier af svensk race kunnat föreslås. Hr Odelberg har yttrat, att det är en allmän regel att åkerbruket skall gå framom boskapsskötseln. Den allmänna och gamla regeln är att pängenr är åkerns moder, d. v. s. boskapsskötseln är åkerbrukeis moder. Hur det går, när påkerbruket går framom,, det se vi i Sverige, men vederspelet i England, och att der så sker, bevisas bland annat genom professor Johnstons yttranden i sitt i Edinburgh hållna tal, hvilket jag för ett par månader sedan hade äran meddela Kongl. akademien. Att man t. ex. i Ayrshire hvarken var kommen högt i foderproduktion eller i konsten att väl fodra sin boskap, då, just genom utländska djur, förädlingen började, är i det förra utlåtandet ådagalagdt. Man odlar ej med ifver klöfver och rotvexter ete., om man har en boskapsrace, som är sådan att det knappast lönar mödan alt på den använda dessa foderämnen. Herr Ö. synes ej serdeles tro på förädling genom urval af goda afvelsdjur, utan väntar allt af födan och behandlingen. Detta är både i strid med hvad de erfarnaste män i detta ämne meddelat och hvad dagliga rön bekräfta. Jag beder alt bär få förete tvenne i England gjorda teckningar ) af den oförädlade och förädlade Yerseyracen, och vädjar tryggt till hvar och en med den riogaste kännedom af lagarne för djurens kroppsbildning, om en sådan förvandling af hela gestalten kan åstadkommas genom blotta födan och behandlingen. Att deremot tillräcklig föda och god behardling äfven äro af nöden, har både akademien i sitt utlåtande och afdelningen i sitt betänkande flerfaldiga gånger anfört. pOch från ett sådaut land, fortfar hr O. — der man gynnad al en mild natur och fördelaktiga :ociala förhållanden, uppnått en grad af kultur, dit vi aldrig kunna hinna, der man åtminston2 för boskapen icke vet af någon brist, vill mean hemta djur till Sverige, det fattigaste afalla Europas länder, det minst bördiga, för att låta dem svälta tillsammans med landets öfriga bebyggare, så menniskor som boskap. Många generationer skola icke födas, förrän de införskrifna racerna antagit landets karakter och nedsjunkit till ungefärlig paritet med de inbemska. Jag måste bekänna, att jag icke förstår hela denna tirad. Vill anmärkaren då icke hafva några stambollinderier? Jo, han föreslår dylika. Skola de då ej födas väl? Jo, han har gjort födan till det bufvudsakliga förbättringsmedlet. Men hvarföre skola just de engelska, de i förhållande till deras storlek minst svårfödda racerna svältas? Jag upprepar aut jag ej förstår detta, och kan derföre ej ingå 1 någon vederläggning deraf. Hvad åter boeträffar den milda naturen i det land, der de föreslagna racerna finnas, så beder jag att få anföra följande ur de af brittiska sällskapet för nyttiga kunskapers spidande utgifna Reports of select farms, p. 44 och följ., meddeladt under rubriken Kyle in Ayrshirce. vAyrshirekorna äro de erkändt bista man känner såsom miölkboskap. Emot slutet af hösten,