Aftonbladet – 24 maj 1845, sida 2

likhet i giftorätt och arfsrätt — föremål för flere formliga Riksdagsbeslut och nu — genom Konungens sanktiom — omsider gillad, antagen och fostställd, att, utan ätskilnad, gälla såsom allmän lag — denna: jemnlikhet utgör ett af de sednare dagarnes vigtigaste och mest hugnande budskap! Derigenom har de syvagares länge undertryckta arfsrätt ändteligen blifvit, i hela sin vidd, erkänd! BDerigenom hafva humaniteten och civilisationen vunnit en stor. lysande och — låtom oss hoppas det — välsignelserik seger. Berigenom har det sedliga och förtroliga simbandet inom familjerna blifvit, till samhällets styrka och båtnad, befrämjadt! Derigenom har äfven cet första afgörande steget blifvit taget, till ombildn: g af rikets föråldrade civillag och till antagande i stället af det förtjenstfulla nya lagverk, till hvars utarbetande utmärkte rättslärde, i mer än trettio år, egnat oaflåtliga bemödanden! Mine Herrar! under vanliga förhällanden skulle måhända ifrågavarande Kongl. sanktion hel märkt förbigått, utan annan följeslagare ä anspråkslösa bifall, som aldrig vägras utn sinnade drag af rättvisa, men arfsrättsfr genom sällsamma tillfälligheter blifvit, att säga, lyftad till en svindlande höjd! På detta sätt hade den småningom utvecklat sig till en märklig politisk betydenhet! Den hade, utur denna synpunkt, ådragit sig icke blott hela nationens, utan äfven utlandets uppmärksamhet! Det var naturl alt i dane omständigheter frågans framgång : kunde undgå mäktiga svårigheter. Oss tillhör icke, att deröfver anställa betraktelser. Vi ega icke, aut tyda harm eller missbelätenhet emot någon. Vi böra blott vid detta tillfälle icke förbise, att vigten och värdet af Konungens sanktion, i väsendtlig mån, ökas genom de hinder, som derför legat i väg Att dessa, af en ovanlig karakter, utmärkte hinder blifvit öfig 8 vervunne och besegrade, sätter Konunge beslat i en herrligare dag. Detta beslut bär eu äfaktigt vittnesbörd om en fast och orubblig för: sats, att verkliggöra de vackra ord, som högstden geringsvalspråk innehåller. Det är nästan att betrakta som ett program för ett regeringssystem af sanning och rättvisa. Det låter oss i hoppets spegel skåda en framtid af lycka för ett älskadt fädernesland! Det kan icke annat än bidraga, att på det högsta frärka det förut fasta sambandet mellan Konung och Folk! Den skål för den med skäl beprisade och lyckligtvis sanktionerade lika arfsrätten, som jag nu vördsamt föreslår Eder, mine Herrar, är endast alt betrakta, såsom en fortsättning eller, rättare sagdt, såsom en närmare utveckling af den första. Jag önskade att min ofullständiga framställning måtte, ehuru svag och bristfällig, likväl hafya, säso:a ett uttryck af det allmänna tänkesättet, funnit väg tilk Edra hjertan! Jag önskade att denna skå! må innesluta medborgerliga känslors varma yttringar för det ädla, rätta, sanna och statsnyttiga — — för Thronens glans af oskattbara Regentdygder och ändteligen för Nationens, på grund deraf, lifvade förhoppningar!!! mes reHärefter uppstämdes af sångarne, på melodien: O! Yngling, om du hjerta har,, följande sång: För den lika Arfsrätten. Det gamla Riddarsinnets glans Ej slocknat på vår jord. An finnas de, som bryta lans För qvinnans rätt i Nord. Je kämpat hårdt, men segern står Midt bland dem nu, som gäst, Och blommor bär den unga vår Till deras glädjefest. Så hvarje väld och hvart förtryck, Hvar näf-rätt med sitt pock, Hvar öfvermodets stolta nyck I stoftet falle ock. Och de, som samma sköte bar, Med lika rätt och piigt, Från nu sig slute en och hvar Tillhopa syskonligt!