Aftonbladet – 24 maj 1845, sida 2

rarop. Slutligen framställde professor Thomander en skål för Brödrafolket, hvilken var ibland Ile mest lyckade inspirationer, vi någonsin hört, och flera gånger höll på att afbrytas af åhörarnes hänförelse. Vi beklaga, att endast en mycke tad och ofullkomlig uppfattning kan åter detta tal, som gjorde ett obeskrifligt intry Talaren ansåg den skål som var honom uppdraget att föreslå, vara liksom den sist pronronerade endast en fortsättning och närmare utveckling af den första. Ifrån tanken på den lika arfsrätten ledde man sig lätt till den frågan, huruvida man några syskon. Talaren säg här flera gamla män som väl tyckte sig redan ha utbekommit hvar si medel; han påstod, det oaktadt, att hvar och en af dem hade syskon och hade ett arf att dela med dem. Svenska folket har ett brödrafolk. Hvar och en svensk och norsk man som trampar Skandinaviens vet och har af de sednaste händelserna djefullaste sätt blifvit erindrad derom hvi hjerta klappar under de förenade rikenas Konungapurpur. Bet gällde en skäl för den lika audel begge folken åtnjuta i sin Konungs kärlek och ti gifvenhet. Skulie man rätta sig efier de sjolfgjorda mythiska namn hvarmed hvartdera riket betocknades, så skulle de begge syskonen Nore och Svea vara en bror och cen syster. Men det vore ett fullkomligt misstag i denna förmodan. Svea är ingen hon, det är blott en genitivus pluralis; Svea land betyder Svernas land och är intet femininum. Svenska folket är en man, och brödrafolket står som en r bortom fjellen. Talaren önskade begge folken lika arfsrätt i välsignelserne från den himmel som lyser klar och frisk öfver denna lyckliga halfö, en lika frame gång på humanitetens och civilisationens bina, de.